Gaza...

Egentligen borde jag sova nu med tanke på att jag har ett slutseminarium imorgon som jag knappt förberett plus styrelsemöte och ett antagligen långt SSK-möte. Men jag måste skriva av mig lite. Detta ska inte bli ett långt politiskt inlägg i Israel/Palestina-frågan, det orkar jag inte nu utan bara ett konstaterande. Ett konstaterade av den värme och solidaritet som fanns bland de flera tusen som samlades på Plattan idag för att visa sitt stöd för "Ship to Gaza". Det var en mäktig känsla att stå där mitt i folkhavet, sånt som får mig att känna mig levande. Det är det som räknas i livet. Sen demonstrerade vi till Israels ambassad på Östermalm. Lite kul att se hur alla östermalms tanter och farbröder förskräckt tittade fram bakom sina gardiner. En sväng på krogen på Söder med ett gäng SSUare hanns också med ikväll. Tror att sommaren är på väg, det var varmt och ljust på väg hem fastän klockan var över 23.00. Om en halv timme är vi inne i juni månad och imorgon är det 5 år sedan jag tog studenten. Tiden går och på något sätt känns det som jag äntligen börjar göra något vettigt av mitt liv.

JTF...

Är nere i Malmö en snabbvända och har varit på utbildning på jobb. Två dagars JFT, järnvägssäkerhet typ. Om jag var tågnörd innan har jag nog blivit det ännu mera nu när jag lärt mig en massa nya termer som jag kan använda. Kan inte hjälpa att tycka att det är lite kul. Kursen avslutades med ett prov. Eller prov och prov, läraren hade ju iprincip sagt rakt ut vilka frågor som skulle komma. Så borde det alltid vara. Men jag hade ett fel och det stör mig. Jag glömde skriva att vi alltid måste ha klocka med oss när vi jobbar. Skyller på att det är en sån självklarthet att jag inte ens tänker på det. Sprang även på A kort på jobbet. A får min hjärna att sluta fungera...

Imorgon blir det Stockholm igen. Mycket fram och tillbaka. Kul att åka tåg men jag vill åka tåg och jobba. Min kropp längtar efter att få arbeta på tågen. Svårt att förklara. Två veckor lite drygt tills jag är nere igen. På den tiden ska våren knytas samman. Vilken vår det har varit och än känns det som att det finns saker som kan hända.

Varmt...

Äntligen har det blivit varmt, jag njuter! Även om jag i detta ögonblick önskade att det vore lite svalare än de 27 grader som termometern i min lägenhet visar. Mitt problem är som vanligt att majoriteten av mina sommarkläder är i Malmö. Jag har iofs mina favorit surfshorts här i Stockholm men även om jag skulle kunna leva i dem tror jag att det finns andra som inte skulle tycka att det var helt ok.

Annars får jag gnälla lite om att jag har mycket att göra. Även om det mesta är roligt så behöver jag en lång paus. Men jag börjar se ljust i tunneln, får jag bara min sista tenta klar ska nog allt annat ordna sig. Vill hitta energi i SSK igen. SSK har räddat mig det senaste året men lite av den positiva känslan börjar försvinna. Just nu är det en svår balansgång i arbetet mellan demokrati och effektivitet. De behöver inte motsätta varandra men jag vet bara inte hur jag ska hitta den medelvägen. Blir inte lättare att det påverkar relationerna med folk som blivit mina vänner det senaste året.

Sen fick en annan sak mig att börja tänka ikväll. Fick ett sms av Zup om jag var laddad. Jag lyckades inte koppla vad det handlade om. För något år sedan skulle det varit en självklarhet och jag skulle suttit klistrad vid TV ikväll. Men nu... Jag skulle kunna skylla på att min TV inte fungerar med det håller inte. Jag borde ändå vetat vem som var med ikväll. Hade det inte varit för henne skulle mitt liv antagligen ha sett helt annorlunda ut idag, en lite skrämmande tanken. Hur någon indirekt kan påverkad på det sättet. Men det är många fina minnen och jag blir lite nostalgisk.

Ingvar...

Nu ska jag inte vara sådan men det är inte varje dag som jag hänger med en f.d statsminister, speciellt inte två dagar i rad. Igår hade vi mys med Ingvar (Carlsson alltså) som SSK-aktivitet. Ingvar kom till oss och pratade om hur vi ska vinna valet till hösten. Idag var det ett mingel med Mona Sahlin i Skrapan. En tjej som var med igår och som har träffat Ingvar sedan tidigare bjöd med honom dit. Så vi mötte upp Ingvar där nere i Skrapan, fick gå före i kön upp och hann hälsa på Mona innan alla andra kom upp dit. Det är intressant att lyssna på Mona i ett sådant relativt internt sammanhang. Hon utstrålar en helt annan säkerhet och lugn. Och när hon får chansen att prata om jämlikhet och alla människors lika värde är hon riktigt bra, det är hennes frågor. Ingvar bjöd iaf på drickan när Mona pratade och vi hann prata lite. Efteråt blev det en promenad med Ingvar på Söder och en fika vid Ersta med utsikt över hela Stockholm. Det är en otrolig chans att få prata med honom så på tu man hand, men det kändes lite konstigt också. Vad ska jag säga liksom? Även om jag inte vill så blir jag lite nervös men jag tror att det gick bra. En sak som jag har börjat lära mig är att alla är människor oavsätt vilken titel man har haft.

Malmö...

Jag har haft en väldigt skön och avslappnande helg i Malmö. Det har till och med gått att inte tänka på allt jobbigt som surrar runt i mitt huvud. Välbehövligt! När jag kom ner vid lunchtid i fredags mötte mamma upp mig och vi tog en runda på stan med lunch och shopping. Det är faktiskt ganska bra att shoppa med mamma. Jag har någon som kan hämta grejer till mig och eftersom hon också tycker att det är kul att shoppa med mig brukar hon betala. Jag har dessutom lärt mig vilka kläder hon inte tycker att jag ska köpa så de försöker jag inte ens med utan köper när jag är själv. Längesedan jag umgicks med mamma på det sättet, senaste tiden har så mycket annat varit i vägen.

Lördagen var planerad som utflyktsdag men ösregn hela dagen gjorde att det ställdes in. Men att ha någon som köper färska bullar till frukost och att kunna ligga inne utan dåligt samvete och läsa och se på TV är inte helt fel det heller. Och sen passade regnet in på min sinnesstämning. Jag har enda sedan jag var lite gillat att vara ute i regnet, blir fortfarande som ett litet barn om jag vet att jag kan komma i och torka upp efteråt. Så jag drog på mig mina regnkläder, cyklade ner till stranden och njöt. Det var som att rensa själen, längesedan jag kände mig så fri, det var lätt att andas. Att stå ensam längst ut på en av bryggorna, känna regnet som slår mot ansiktet får de flesta problem att försvinna. Och sen var allt så grönt i Malmö. Träden var liksom inte bara gröna utan de var GRÖNA, svårt att förklara. Hur som helst tror jag att denna tiden när allt vaknar till liv är den tiden på året som jag gillar mest.

Söndagen spenderades på IKEA, första gången på nya IKEA i Malmö. Det var stort. Kände mig sådär "svensson-aktig".

Tog nattbussen tillbaka till Stockholm för att tåget var fullbokat förutom svindyra 1 klass biljetter. Lite trångt och lite långt men ändå ett helt ok alternativ. Det som slog mig mest var mina känslor när vi rullade in i Stockholm. Att åka över Västerbron en tidig vårmorgon när solen går upp över staden och titta ut över Stockholm borde vara lycka. Förr var det något av det bästa som fanns. Men nu kändes det annorlunda. Fortfarande enormt vackert men ändå något i magen som inte kändes helt bra. Jag kan sakna den tiden när jag bara kunde åka till Stockholm för att vara fri och njuta av livet. Nu finns vardagen också här och allt som den för med sig.

Förövrigt anser jag att det varit perfekt temperatur ute idag. Så varmt att jag har kunnat gå i t-shirt (och där med visa upp min tatuering, jag erkänner att jag gillar det) men ändå inte så varmt att jag blev svettig i jeans.

Teater...

Var på teater igår med nördarna. Vi såg "Gengångare" av Ibsen och jag kan nog lugnt säga att jag plockade kulturpoäng så att jag står mig ett tag framöver! Jag har inte riktigt kommit fram till vad jag tyckte än men jag lutar åt att den faktiskt var helt ok. Innan teatern var vi och åt grekiskt på en restaurang på Söder, mysigt! Speciellt innan vi tvingades gå in för att solen försvann från uteserveringen, då fanns det ju hopp om en sommar.

Annars måste jag lära mig att slappna av. Har politik i mitt huvud hela tiden och det är inte bra. Jag är ett kontrollfreak, det vet jag, men för min egen skull måste jag lära mig att släppa taget ibland, lära mig att saker löser sig ändå. Och om de inte gör det så får det gå ändå. Sen måste jag också lära mig att inte ta saker så jä*la personligt alltid, men det är svårt. Jag har min historia som är svår att tvätta bort bara sådär. En gång förra vintern när jag var på jobbet och skulle gå till mitt tåg, gick jag i motsatt riktning genom en hel hop av människor som precis kommit av ett annat tåg. Just då kände jag mig ganska låg av en anledning men genom sorlet av röster hör jag någon säga "det är som ett infekterat sår i själen". Jag vet inte vem som sa det, varför den sa det men orden har fastnat hos mig.

Åker iaf till Malmö tidigt imorgon. Spontant bestämt men jag behöver komma bort. Ska hålla mig borta från datorer i helgen och även försöka stänga av mobilen. För en gång skull ska jag vara i Malmö och vara ledig (men jag hade gärna jobbat också, det finns det som drar där). Gå en lång promenad längst stranden och rensa huvudet vill jag. Besöka morfars grav, kom på att jag inte har varit där sedan begravningen i höstas, dålig! Med allt som hänt det senaste året har morfars död på något sätt kommit bort och det känns inte bra när jag tänker efter. Det är tillräckligt som det är att jag egentligen aldrig fick chansen att bearbeta pappas död. Jag ska umgås med mamma. Helt enkelt göra saker som verkligen betyder något! Och förhoppningsvis kommer tillbaka till Stockholm med den energi som jag behöver för de sista veckorna av terminen.

Våren?

Var tog våren vägen? Om någon hittar den får nu gärna skicka den till mig. 5 grader och regn i mitten av maj är inte ok! Jag blir deprimerad! Det är ju nu belöningen efter de lååånga vintern ska komma.

Vad händer annars? Har faktiskt tagit det lugnt lördag och söndag, sovit. Pluggat lite. Haft småångest av allt som ska fixas med SSK. Nu sitter jag och funderar hur jag bäst formulerar ett mail till Carin Jämtin för att fråga om hon vill komma och hoppa hoppborg (eller åtminstone prata med) SSK. Hade föreläsning om förvaltning idag, är ju lite förvaltningsnörd så jag tyckte att det var intressant. Efteråt blev det fika med E och F, vi lyckades prata lite annat än politik. En nostalgi i 90-talet inför 90-talstemat på kongressfesten. Vad hade man på sig när jag gick på fest på 90-talet? Jag höll liksom inte på med såna saker på den tiden.

Liv?

Vad hände med mitt liv? När fick jag ett liv? Eller har jag ett liv? Känns som att allt kretsar kring politik. Vad gjorde jag egentligen förr om dagarna? Måste ha haft en massa tid över!

Denna veckan har det varit kårvalet som har tagit mycket tid. Kampanjat med kårpartiet som hade valstuga och allt ute på campus. Egentligen gillar jag ju inte att kampanja med det har bara varit att bita i det sura äpplet och vänja mig inför hösten. Men det är fascinerade vilka omvägar folk kan gå bara för att slippa ta emot material. Fast jag är fel person att döma, jag brukar göra likadant själv. Resultatet av en veckas hårt arbete blev att vi ökade ett mandat i kårfullmäktige från ifjor vilket får ses som en framgång. Jag "klarade" mig precis från att komma in vilket känns lite blandat. Egentligen bryr jag mig inte om kårpolitik men samtidigt hade mitt ego gillat att vara 1 av 41 valda att representera alla studenter på SU. Fast som 1:e ersättare lär jag ändå få gå på något möte. Förhoppningsvis efter valet när jag kommer ha mer tid.

Sen har jag fått praktikplats på LO i höst! Känns jättekul att få något som jag verkligen vill ha och det går i linje med det jag tror att jag vill syssla med i framtiden. Helt klart ett steg i den riktningen som jag vill gå. Det känns som en förmån att få arbeta inom en organisation som delar många av de värderingar som jag står för.

Nu ligger jag i sängen, halvkollar på matchen mellan MFF och Åtvidaberg på TV och funderar på om jag ska orka gå till affären och handla nåt gott att äta ikväll, typ chips. Har lagt ner tanken på att orka gå på fest ikväll. Jag börjar bli gammal, valvaka på 68:an i torsdags och fest igår har satt sina spår, orkar inte tre kvällar i rad och det skulle vara skönt med en hemmakväll. Igår var det som sagt fest hemma hos en tjej i klassen, typ hälften människor från mastern och hälften folk som jag aldrig hade träffat förr. Vet inte vad det säger men när alla andra hade gått var alla mastermänniskor kvar? Kan iaf konstatera att det kanske inte är så bra att gå på fest när jag sovit för lite hela veckan och knappt ätit något igår, alkoholen gick liksom rakt upp i huvudet. Sen var det nog inte så bra att blanda all mojito i stora tillbringare vilket ledde till att drinkarna fylldes på innan de var slut och ingen hade koll på hur mycket som egentligen dracks. Men va f*n, vi hade det väldigt trevlig! Och vi behövde det efter tortyrföreläsningen innan på dagen. Det är inte ok att en lärare sitter och "tänker högt" i två timmar i ofullständiga meningar och skrattar åt sina torra skämt. Då får man inse vilka konsekvenserna kan bli när studenterna får tag i alkohol på kvällen.

1 Maj...

Idag har jag haft en sån där dag när jag inte har gjort någonting, underbart! Och jag var värd det efter igår, åkte hemifrån kvart över tio på förmiddagen och var inte hemma från kvart över ett på natten. Men det var absolut värt det, längtar redan till nästa 1 maj!

Dagen började med samling i SSK-lokalen för att organiserar ihop oss, hämta banderoller, plakat och förbereda inför cafét vi skulle ha på eftermiddagen med SSU. Sen bar det av ner mot samlingsplatsen i Humlegården. Den största utmaningen där var att hitta en toalett. Hur tänker man när det inte finns en enda toalett på ett ställe där 10.000 människor ska samla? Efter långt letande hittade vi en betaltoalett som vi inte kunde stänga dörren på för vi ville inte riskera att alla inte skulle kunna gå på den för samma peng.

Demonstrationen i sig var en härlig känsla. Egentligen gillar jag inte att demonstrera och ha en massa människor som tittar på mig men igår kändes det alldeles rätt. Tyvärr hamnade vi ganska långt från SSU och mitt under tåget kom det några jä*la clowner som slog sig in mitt bland s-studenterna. Det skrek att de skulle ta "cirkusen tillbaka". Det är inte ok att bryta sig in mitt i en grupp sådär och det är oklart om de ens var socialister. Tillbaka på Norra Bantorget hann jag inte lyssna så mycket på talen för cafét skulle skötas och sen var jag en av få personer som hade nyckel till vår lokal vilket gjorde det lite svårt. Kunde vara på väg därifrån en massa gånger men det kom hela tiden någon som bara skulle hämta något där snabbt. Cafét blev mycket lyckat och folk köpte faktiskt mina fula muffins som dock var godare efter att ha varit frusna.

Middagen intogs på Kvarnen med stort gäng s-studenter. Och även om jag inte gillar att sjunga så var det ganska mäktigt när alla sjöng Internationalen tillsammans. Kvällens fest hölls på färgfabriken i liljeholmen tillsammans med Vänstern. Vi kom dit lagom för att höra DJ Lars Ohly spela. Men efter att ha stått upp hela dagen var vi så trötta i fötterna att vi hamnade i ett mörkt hörn på golvet, the dark side, för det var ungefär det enda stället som vi hittade där vi kunde sitta ner (senare hittades dock ett ljust rum med stolar men vi hade nog trevligare i vårt hörn). Efter att ha vilat fötterna blev det lite mingel med trevliga människor. Det var en skön blandning på festen av unga och gamla, av allt från helt okända människor till f.d ministrar och alla var glada!

Idag den 2 maj, skulle pappa ha fyllt år. Har kommit på att jag saknar honom på senaste tiden. Jag hade velat att han skulle se mig där jag är idag men jag tror att han ler i himmelen...

Bullbak...

Igår var det bullbak med SSK. Bullar som det är tänkt att vi ska sälja på SSUs fik på 1 maj. Jag vet ärligt talat inte vad jag ska säga om själva baket. Ett antal förvirrade SSKare som betedde sig som yra höns, undrar om någon egentligen hade koll på vad vi höll på med. Men det var mycket skratt! Själv var jag övertrött samtidigt som all tentaångest släppte vilket resulterade i att jag befann mig på en ganska lågnivå, det var mycket som var roligt. Och resultatet av mina muffins försöker jag förtränga. Jag trodde inte att det gick att misslyckas med muffins, jag hade fel. Hade Emil 4 år bakat dem hade det varit charmigt och nån gammal tant hade säkert offrat sig och köpt dem för sakens skull. När det är Emilia 24 år som bakat är det inte charmigt, bara tragiskt. Sen borde ett antal medlemmar av SSK lämna staden lite oftare. Vi var flera som var helt förtjusta av synen av tussilago och vitsippor. Och vi var bara i Hökarängen. Men det var vår i luften igår, inte ens kallt när vi gick till tunnelbanan nån gång efter 23-tiden. Och åskan tidigare på kvällen var mysig, sommaren är påväg!

Nu borde jag ta tag i mig själv och byta om. Tror inte att det uppskattas om jag kommer i mysbyxor och en sliten t-shirt till kvällens middag. Sov över tolv timmar i natt och två timmar nu på eftermiddagen men känner mig bara som halvmänniska ändå. Imorgon måste jag ju vara pigg. 1 maj är alltid viktigt, men i år är det extra viktigt. Sverige har inte råd med fyra år till med borgarna. Skulle skriva en lång utläggning om det men det har jag inte tid med just nu, får bli en annan gång!

Fri...

Jag är fri! Sitter och njuter av känslan av att iprincip vara klar med hemtentan. Ska suga lite på den känslan innan jag skickar ni!

Nu ska jag vara ledig ett par dagar (Och mina källor säger att den sista kursen ska vara slapp) och sen så är det kampen som gäller. Massa kul saker på gång, känner mig riktigt pepp inför 1 maj. Demonstration, tal, middag och fest! Kårvalsvecka nästa vecka och inte mindre än tre fester inplanerade. Det är lite så som livet ska vara. Dessutom vår i luften :)

Nattaffning...

Så sitter jag och försöker skriva hemtenta igen. Det känns som att jag gör det hela tiden nuförtiden, har det verkligen gått 5 veckor sedan sist?!? Jaja, det får blir lite bloggande som paus (även om jag har haft paus mer eller mindre hela dagen)

Var med SSU och nattaffischerade inför 1 maj i fredagskväll. Något av det roligaste jag har gjort på länge! Fick se delar av Stockholm som jag aldrig har besökt förutom, Kista, Husby, Akalla, Hjulsta, Tensta, Blackeberg, olika varianter av Hässelby och så vidare. Gav mig en ny syn på Stockholm, en bredare syn. Även om det var första gången som jag "affade" kände jag mig gammal, blir lätt så när man är tre personer som är födda 80 någonting tillsammans med ett gäng högljuda killar födda mitten på 90-talet. Men vi lyckades få ordning på dem och andra vändan var vi bara gamlingar när barnen åkt hem för att sova. Det är en speciell känsla att åka runt tillsammans i en minibuss på natten för att på något sätt bidra till ett lite bättre Sverige. Praktisera en lagom nivå av civilolydnad genom att sätta upp affischer med tapetklister på lämpliga ställen (det verkar effektivt för vi hittade affischer som satts upp av oss i december och som hade överlevt vintern). Hålla koll på att farbror polisen eller någon våldsbenägen väktare inte dyker upp och stör. Jag kan ångra att jag inte hållit på med mer sånt i min ungdom, det får mig att känna mig levande på nåt sätt. Det enda jag ifrågasätter lite var hur personen som satt ihop bland CDn till bilen tänkte? Många bra arbetarsånger, det säger jag inget om men en hel del kommunistsånger och borgarnas ledmotiv från förra valrörelsen "jag vill också byta statsminister" som ledde till kvällens största allsång (äh, vem försöker jag lura, jag tyckte också det var kul med de sångerna och jag vill ju byta statsminister)

I lördags hann jag även med en sväng på feministiskt forum. Fanns mycket intressant där som jag säkert haft ett större utbyte av om jag hade sovit mer än fyra timmar...

Tvätta...

Fredagskväll och jag ska spenderar den med att tvätta. Men vad ska jag göra när tvätthögen bara växer och detta är den andra hela kvällen jag är hemma på nästan tre veckor. Det är helt sjuk egentligen, när blev jag så upptagen? Så när tvätten är klar ska jag bara njuta av att inte göra någonting för en gång skull. Behöver det, känner hur trött jag är. Faran med att vara upptagen med roliga saker är att man inte stannar upp och känner efter om man faktiskt skulle behöva en paus. När jag skulle ner i tvättstugan tog jag på mig min tröja bak och fram, då är det ganska illa. Ikväll ska jag inte tänka på hur efter jag ligger med pluggandet.

Seminariet om global jämställdhet som jag var på i Uppsala i onsdags gick bra, perfekt att lyssna på något som handlar om exakt det jag läser just nu. Dessutom med bättre föreläsare än den jag har på kursen. Fick dessutom lift med Jens Orback hem till Stockholm. Det är inte varje dag man får chansen att åka bli och småprata med Sveriges f.d jämställdhetsminister.

Idag har vi kampanjat med SSK på SU. Det blev lyckat! Dels var vi många från SSK som var med och då blir det roligare, dels lockade det mycket folk att vi bjöd på gratis kaffe. Dagens kampanj bör vara ett exempel på den vägen vi ska följa i valrörelsen.

Back in town...

Tillbaka i Stockholm och full fart direkt. Lite av ångesten för att som jag hade när jag var nere i Malmö har släppt sen jag kom tillbaka och har kunnat ta tag i saker igen. Tyvärr hinner/orkar jag knappt plugga nåt. Blir inte mer motiverad av att läraren är... (här skulle jag skriva vad jag tycker om min lärare men eftersom det inte är några snälla ord låter jag bli.) Igår efter SSK-mötet borde jag åkt hem men istället åkte jag och lyssnade på avslutningen av arbetarkommunens repskap. Intressanta diskussioner kring hur valplanen ska se ut. Partiet står inför ett vägskäl kring vilket budskap vi ska gå till val på i Stockholm. Jag håller med dem som menar att vi måste bli mera ideologiska, visa vad som utmärker oss från de andra partierna.

Noterar att jag gått upp väldigt tidigt de senaste dagarna. Det är inte normalt för mig att anser mig ha sovmorgon när väckarklockan ringde 07.00 idag. Men ändå en ganska skön känsla på nåt sätt.

Sen har jag fått tid för praktikintervju på LO. Verkar mycket lovande och det är en organisation som jag verkligen kan tänka mig att arbeta för i framtiden. Håller tummarna för att det kommer gå vägen!

Uhhhnäää

Typ så känner jag mig just nu. Kan bero på att jag ställt om mitt dygn de senaste dagarna, från sena kvällar till tidiga morgnar. Idag ringde väckarklockan 03.00, lördag och söndag ringde den 04.00. Min kropp är inte van vid det.

Sen känner jag, förvånande för mig själv, att jag inte alls vill åka tillbaka till Stockholm imorgon. Så har jag aldrig känt för, jag brukar längta tillbaka. Men i Malmö är det vår, solen skiner och blommorna blommar. Det är enkelt på jobbet, våren är kanske den bästa tiden där. Det är ljust mycket, inte för varmt på tågen och folk är lite gladare. Sen har verkligheten i Stockholm kommit i fatt mig. Jag har ingen studiemotivation t ex. Fortfarande tycker jag att allt med SSK är jätteroligt och inspirerande men det är liksom på riktigt nu. Jag har ansvar och kan inte längre göra bara det jag tycker är skoj. Det skrämmer mig lite för jag är inte van vid den situationen men samtidigt tror jag att det är väldigt utvecklande för mig. Kan inte riktigt fatta att jag fått så pass mycket ansvar som jag fått inom klubben. Är liksom inte den som brukar bli vald till olika uppdrag. Det är ovant att känna det förtroendet och jag försöker lära mig att hantera det...

Nu ska jag gå och skölja ur mitt hår. Håller på att hemmatona det för jag har inte råd att fixa det hos frissan. Håller tummarna för att resultatet blir godkänt, känner inte riktigt för mössa...

Malmö...

Är nere i Malmö. Tror att det är bra för mig att komma ner här ibland och få landa en stund. Släppa livet i Stockholm för att kunna njuta av det mera när jag kommer tillbaka.

Var på läkarundersökning för säkerhetstjänst på jobbet igår och kan meddela att jag är fullt frisk. Lite dålig syn på höger öga bara men det var inget som jag inte kände till sedan innan. Tog en sväng på stan efteråt. Mysigt att bara gå runt i Malmö även om det blåst kallt och regnet hängde i luften. Passade även på att få en ansiktsbehandling och mina ögonbryn fixade när jag ändå var i Malmö och vet ett bra ställe (så jobbigt att leta upp något nytt ställe i Sthlm). Vaxa och plocka ögonbrynen måste vara något av det mest smärtsamma som finns. Det gjorde ont ner i hela benen, kunde knappt ligga still. Jag kan stå ut med att tatuera underarmen i två timmar men att fixa ögonbrynen i tio minuter är på gränsen av vad jag klarar av. Nu är de snygga iaf. Ansiktsbehandlingen var å andra sidan mycket skön och avkopplande. Tror nästan att jag somnade när jag låg med mask, längesedan jag kände mig så avslappnade i kroppen.

Idag har jag arbetat och jag tänker varje gång vilken tur jag har som har ett arbete som jag gillar så mycket. Okej, när väckarklockan ringde klockan 04.00 imorse kändes det väl inte jättekul att gå upp för att åka till jobbet, det ska jag erkänna, men väl på plats fick jag den där känslan av att vara "hemma", jag hör hemma på tågen. När morgondimman sedan lättade någonstans norr om Örtofta och vårsolen bröt igenom för att lysa över de skånska slätterna kände jag mig lite lycklig. Hur många har den vackra utsikten från sitt jobb? Vem vill sitta på ett kontor när man kan få friheten på ett tåg? Då kan jag stå ut med några idioter som inte fattar varför man måste köpa biljett för att få åka tåg. Hade jag kunnat arbeta 50% på tågen och 50% med politik så hade mitt liv varit perfekt. Då hade jag fått det bästa av de två världarna som står mig närmast. Jag bävar för den dagen jag måste sluta på tågen. Ibland funderar jag på varför jag snart har lagt fem år på universitetet när jag kunde läst nio månader till lokförare. Men sen slår det mig att om jag alltid arbetat på tågen hade jag inte njutit på samma sätt som jag gör nu. Som när jag hade rast i Helsingborg och åt glass i solen nere i hamnen (även om vinden var en aning kall). Annars var det mest roade i dag alla tomtar på tågen. Tydligen åkte folk från lundakarnevalen runt i Skåne för att sälja marknadsföringstidningar och alla hade tomtemössor, vissa hel tomtedräkt. Efter jobb fikade jag med S och blev uppdaterad om det senaste skvallret från jobb, viktigt att ha koll!

Det slår mig att jag var nere i Malmö denna helgen för ett år sedan. Då var det full vår och jag kunde gå i bara t-shirt på jobbet. Jag lekte påskkyckling i gul väst vid banarbete och levde på mjukglass i solen. Kan inte fatta att det gått ett år nu, detta året som var en evighet i mitt huvud då...

Konstigt...

Igår var en konstig dag, det kändes ungefär som att det var tre dagar i en. Tidigt morgonmöte med en SSU-kille ang samarbete med dem på universitetet. Åkte hem och sov lite till för jag är inte van vid att vara uppe så tidigt (även om jag måste vänja mig för jag ska arbeta morgon hela helgen, det har jag knappt gjort nån gång. Men då slipper jag åtminstone fyllona på kvällen). Sen började "dag två", en dag då jag åkte in till stan för att fixa till texten på min tatuering. Hade bara trott att vi skulle ta några få ställen på den men tatueraren tog över hela texten. Kändes skönt att vara i en tatueringsstudio igen, jag gillar den miljön.

Åkte hem (mycket åkande fram och tillbaka) och skickade lite mail. Drog tillbaka in till stan för att först ha styrelsemötet med SSK som spårade ur till väldigt mycket skratt på slutet och sen hade vi vanligt klubbmöte. För att få chans att bara umgås avslutade vi klubbmötet med att ha spelkväll. Noterade att jag är bra på fotboll och schlager, vet inte riktigt vad det säger. Men folk avslöjade många hemliga intresseområden under TP. Hade tänkt åka hem efter det men blev iväg lurad till en stand up kväll på lärarhögskolan någonstans i ödemarken på Kungsholmen. En såndär spontangrej som bara blir lyckad. Det var första gången i Stockholm som jag var på en studentgrej på det sättet, tog tankarna tillbaka till tiden i Örebro. Kan sakna det livet ibland. Kvällen slutade med att vi fick springa i mörker, nerför utan att riktigt veta var vi skulle för att hinna med tunnelbanan. Lägg till att jag släpade på min datorväska är jag glad att det inte blev några brutna ben. Väl hemma skickade jag lite fler mail, hur seriösa de nu var skrivna efter midnatt...

Idag borde jag verkligen plugga men jag har ännu fler mail att skriva och sen ska jag träffa Anna och fika. Studierna är liksom längst ner på min prioritetslistan, inte bra...

Påsk...

Då var påsken slut för denna gången, eller iaf min påsk. Imorgon har jag en massa SSK-grejer att ta tag i och sen är det visst tänkt att jag ska hålla i ett möte på kvällen.

Påsken är faktiskt den enda högtiden på året som jag gillar. Jag har inga dåliga minnen att förknippa med den och det känns inte som att den för med sig så många krav på hur saker "ska vara". Man får helt enkelt göra lite som man själv vill när man firar påsk och det gillar jag.

Mamma kom till Stockholm i torsdags och vi checkade in på hotell, det är trevligt att bo på hotell. Blev en liten minisemester på hemmaplan. Vi tog det lugnt och skippade alla "måsten". Promenerade runt på Söder och på Djurgården i converse vilket ledde till att jag fick rätt så ont i mina fötter. Converse är inga promenadskor men det är underbart att slippa vinterskor!

På lördagen åkte vi till min moster i Kvicksund, mysigt att komma ut på landet. Tågbytet låg i Sala vilket kändes helt ologiskt då det inte alls ligger på vägen. Det känns liksom fel att åka mot Falun när man ska typ till Västerås. Väl framme var det varmt och sol. Kunde sitta i bara t-shirt på verandan när vi åt lunch, årspremiär! Eftermiddagen tillbringades med att bara göra ingenting. Läste en bok, solade ansiktet och lyssnade på fågelkvitter. Hann även med en promenad nere vid Mälaren som fortfarande var täckt av is till stordel. Men klipporna ner mot vattnet var varma när jag satt där och såg solen gå ner. Åt påskmiddag vilket är detsamma som jul- och midsommarmiddag. Sov gjorde jag i bastun, det var första gången som jag sov i en bastu. Nu frös jag inte men om jag hade gjort det så hade det inte varit svårt att få upp värmen. Det var intressant att gå runt hemma hos min moster och se hur många saker där som varit min morfars. Överallt hittade jag nåt nytt, allt från tavlor, till en duk, till glas till en skoborste. Lite skumt. På det stora hela en avslappnade påsk och en chans att ladda batterierna.

Valledare...

Ok, då var jag valledare i SSK. Hur det nu gick till? Lite skräckblandad förtjusning. Det är ett stort uppdrag att leda hela valrörelsen för SSK. Men samtidigt kommer det bli en kul utmaning. Kan inte annat än att se framgång. Jag är bra på att planera och organisera. Nu ska kampanjer planeras, seminarier bokas in, evenemang fixas och en massa mail ska skickas. Ledorden i valrörelsen ska vara att ha kul! Har vi som arbetar kul kommer den stämningen spridas till väljarna. Ska bli extra kul att vinna valet och kunna känna att jag faktiskt har en lite del i det. Det är sin sak att sitta hemma och klaga på hur vårt samhälle ser ut, det 'r lätt. Men att faktiskt gå ut och försöka förändra, det är då man känner att alla räknas. Tillsammans kan vi skapa nåt nytt och ju fler vi är, ju starkare blir vi!

Ytterligare en anledning att vara röd, är att vi har mycket bättre musik med själ och hjärta. Texten på denna är klockren beskrivning av borgarna! Mikael Wiehe – Hej då, trevligt att träffas

Sommar...

Fick en längtan till sommaren...

Svenska Sommarsånger

Tentaperiod...

Japp, tentaperiod = bloggperiod.

Sitter på universitetet och försöker komma på något smart och analytiskt att skriva om det kommunistiska manifestet. Just nu är jag inne på något flummigt resonemang som kopplar det till svenska blockpolitik på 2000-talet. Antingen kommer min lärare tycka att jag är ett geni eller en total idiot. Hoppas på det första. Det är kul att flumskriva! Har dessutom äntligen lyckats få tag i mitt försvunna betyg från förra delkursen. Med tanken på omständigheterna kring den så är jag nöjd med mitt betyg. Det går uppåt, jag känner att jag är på rätt väg igen i mina studier.

Träningen går det väl så där med. Hade tänkt gå på spinning igår med efter styrelsemöte på nästan 6 timmar blev det inställt. Nåväl, så är det kul med styrelsemöte. Nu är det dessutom klart att det blir Almedalen i juli! F'*n vad jag längtar, det ska bli skoj. Har aldrig varit på Gotland förr så jag hoppas på strålande sol hela veckan och att kunna leva på gratismat från diverse olika mingel.

Tillbaka?

Vad hände med bloggandet från min sida? Jag tappade kraften. Men den kommande veckan har jag hemtenta, dvs mycket tid kommer spenderas framför datorn med ångest, bra incitament att blogga.

Börjar kunna röra mig något sånär normalt efter fredagens gympass. Uthållighet i styrka är nog inte riktigt min grej. Har haft ont i muskler som jag inte visste att jag hade, igår var det lite svårt att sätta mig ner. Fast träningsvärk är ju på ett sätt skön smärta och den beror på något bra så jag ska inte klaga.

Och så snöar det igen. Vad hände med våren?

Kontraster...

Tillbaka i verkligheten efter en minst sagt intensiv helg fylld med politik och schlager, snacka om kontraster. Fredagseftermiddag var det genomgång av motioner och fredagskväll var det mellogenrep i Globen. Lördagsförmiddag var det kongress och resten av lördagen schlagerparty i Linköping. Allt väldigt trevligt på sina egna sätt.

Idag hade jag helst velat ha en vilodag men efter som jag har ignorerat det faktum att jag har ett PM att lämna in imorgon länge nog måste jag börja skriva nu. Ska vara ärlig och säga att jag inte fattar mycket av vad artikelförfattarna vill ha sagt. Och egentligen bryr jag mig inte heller, men det är lika bra att få det gjort...

Yr...

Det snurrar i mitt huvud, känner mig helt yra och mår lite illa. Förr kunde jag känna så här ganska ofta men nu var det ett tag sedan. Det är irriterande, går liksom inte att fungera normalt. Tror att det har nåt med öronen att göra. Minns att när det var som värst för två år sedan kunde jag knappt gå ur sängen utan att riskera att kräkas.
Dessutom har jag lite ont i halsen. Har verkligen inte tid att bli sjuk (eller att redan vara sjuk?) just nu. Helgen är minst sagt uppbokad med Mellogenrep i Globen, kongress och Linköping. Jag lär iaf inte märka om jag dricker nåt i helgen eftersom det redan snurrar i mitt huvud.

Borde plugga lite nu men helst vill jag bara krypa ner i sängen. Ikväll ska jag försöka ta mig till ett studentseminarium i Skrapan. Det är mycket politik denna veckan, men det är ju det jag lever för just nu. Det är inspirerande, speciellt när man hör en sån som Jan Eliasson som var och pratade på universitetet i måndags.

8 mars

8 mars idag, en viktigt dag. Egentligen behöver jag inte säga mer.

Uppåner

Min dygnsrytm är totalt upp å ner, det är ingen ordning alls. Så går det när jag bara har mig själv att ta hänsyn till och med såna där "ögonskydd" kan jag sova halva dagen även om det är jätteljust i rummet. Det är inte bra att sitta uppe halva natten och läsa Mötley Crües biografi men den typen av böcker biter tag i mig. Det träffar någonstans inom mig även om det är väldigt långt från mitt liv. Men alla har väl drömt om att vara en rockstjärna nån gång i livet? Att bara kunna skita i allt och alla, bara köra sitt eget race.

Mötley Crüe – You're All I Need Texten är grym (i dubbelbemärkelse) och videon förbjöds att visas i USA för att den ansågs allt för våldsam. Men ändå, kanske Crües bästa låt någonsin?!

Fredagsmyyys...

Funderar seriöst på att skriva en motion som förbjuder användandet av ordet fredagsmys. Det liksom kryper innanför huden på mig och ger mig ångest (mer än jag har innan) och den där "reklamlåten" har en tendens att fastna på hjärnan. Kan inte ens komma ihåg när jag hade fredagsmys senast, känns som att det är till för lyckliga familjer, inte ensamma studenter. Just det där med att jag är student kan påverka lite. Veckan ser liksom inte ut som för alla andra där fredagen betyder ledigt. Antingen har jag redan varit ledig ett antal dagar i veckan eller så har jag en massa plugg som behöver göras över helgen. Då förlorar fredagen lite av sin charm. Fredagskvällen brukar se ut på ett av tre olika sätt för mig: Antingen någon form av fest/utgång vilket är trevligt men inte kvalificerar sig som mys. Eller så arbetar jag också ett helt ok alternativ för då är jag sysselsatt och tjänar extra med pengar. Det tredje alternativet är det sämsta, sitta hemma själv och fundera på varför jag sitter hemma själv vilket leder till att jag bara bli mer bitter och deppig på livet än jag redan är. Det går liksom inte att fredagsmysa med sig själv och På Spåret blir ett mycket roligare program om jag har någon att se det med. Samma med Mellon (även om det går på lördagar), inte kul att sitta och såga låtarna och artisterna själv. Dessutom blir jag bara illamående om jag äter en hel chipspåse själv (och tjock). Alltså inget fredagsmys för mig och jag ska göra det till ett politiskt mål att får inte jag något mys så ska ingen annan ha det heller. Lika för alla!

Dessutom blev mitt grupparbete inställt idag p g a att en i gruppen hade blivit sjuk. Jag som faktiskt hade läst allt jag skulle läsa tills idag, typiskt. Nu vet jag inte vad jag ska hitta på?

Snurrigt...

Det var en utmaning att ta sig tillbaka till Stockholm igår. Skulle åkt 06.14 från Malmö, vi kom iväg 07.05 och på den tiden hann de både ställa in tåget och säga att det skulle gå ett antal gånger. Eftersom jag har jävligt bra intuitioner, vilket vi vet sen tidigare, så anade jag oråd redan innan avgång. Tittade runt på perrongen och den enda tågvärd där (förutom jag) var mamma som faktiskt hade uniform på sig. Så när föraren ropade ut fem minuter efter ordinarie avgångstid att vi skulle bli sena p g a att det saknades ombordare visste jag det redan. Det tror jag inte många andra på tåget hade räknat ut! Sen var förvirringen total. Först skulle vi kanske köra utan ombordare (vilket förövrigt är förbjudet ur säkerhetssynpunkt), sen var tåget instället, sen hittade de personal så vi kunde åka, sen var tåget ändå inställt och vi skulle gå in på biljetterna och boka om till ny avgång. Enda problemet där var att biljetterna inte öppnar från klockan åtta. När majoriteterna av resenärerna ändå var inne vid biljettexpen så ropade de ut i högtalarna att tåget nu skulle gå igen och inom fem minuter. Panik. Eftersom de bygger om på Malmö C så tar det typ fem minuter att ta sig från stora hallen till spåren, suck. Nåja, denna gången kom vi åtminstone iväg. Till Stockholm var vi 1.40 sena. Jag säger att denna vinterns kaos i järnvägstrafiken visar på hur dåligt avregleringen fungerar. Inget talar för att det kommer bli bättre nästa snövinter när allt är ännu mer uppdelat på bolag som bara tänker på att göra vinst enligt ekonomiska kalkyler. I en sån värld är underhålla och framtidstänk inte prioriterat. Staten måste gå in och göra en ordentlig investering i infrastrukturen och ta tillbaka sitt ansvar.

Väl i Stockholm var det direkt till universitetet som gällde. Seminarium i textanalys, intressant. Vad läser vi egentligen när vi läser? Kan vi läsa något som egentligen inte finns? Det finns stora skillnader på det man vill säga och vad man egentligen säger, hur ska man tolka dessa? Hur påverkar en läsares förförståelse av en situation sättet som denna tolkar en text i förhållande till en författares egentliga intention? När vi läser en text lägger vi själva en innebörd i den och hur kan vi veta att detta är den korrekta? Därför är det viktigt att läsa texter med ett öppet sinne och inte tillskriva en text ett syfte utifrån föreställningar om historiska doktriner.Man ska inte läsa mellan raderna bara för att bevisa en på förhand uppsatt tes.

Nä, nu ska jag titta på ett avsnitt av Greys och sen ska jag gå till gymmet när den värsta lunchrusningen där är över och bli av med lite frustration.

Regn...

Aldrig har väl regnet varit så efterlängtat. Jag hade nästan glömt hur det kändes när regndroppar slår mot kinderna. Människor log igår av de faktum det var ett par plusgrader och regn, hur ofta händer det? Normalt förknippas det ju med hatad skånsk ickevinter...

Själv log jag inte bara åt regnet utan av att det kändes så bra att få jobba lite. Påväg ner till första tåget kände jag mig friare än på länge. Det känns som att komma hem när jag kommer till jobbet. När jag satt i bakhytten och tittade ut över de skånska slätterna där det inte gick att se var åker slutade och himmel började för att allt bara var så vitt tänkte jag hur vackert det är....

Kaos...

Kaos är väl en bra beteckning på hur läget är just nu, i trafiken och i mitt huvud.

Det är ett äventyr att försöka ta sig någonstans utanför tullarna just nu. Vassast armbågar kommer på ersättningsbussarna när de väl kommer. - 15 grader ute. Lider med SLs personal, vet själv hur det är att stå där i gul väst och försöka reda ut kaos med en massa arga människor runt om som undrar varför man inte vet något. Fast jag föredrar ändå det framför att vara resenär. Det är på nåt sätt en adrenalinkick att befinna sig i den maktpositionen så länge man har kraften att låta alla skällsord rinna av en. Imorgon ska jag försöka ta mig ner till Malmö, får väl se hur det går. Men ändå skönt att komma bort från kaoset i Stockholm.

Sen kaoset i mitt huvud. Hatar när jag börjar tänka. Jag som ville vara upptagen med positiva saker och slippa mina tankar denna veckan. På något sätt försöka komma upp till ytan igen efter förra veckans helvete. Nu måste jag fatta ett beslut som känns lite som pest eller kolera, hur jag än gör känns det som att kommer det bli fel. Kommer jag förstöra mera på att gå eller kommer jag försvinna längre bort på att stanna hemma? Har sån jävla ångest...

Är förresten numera medlem i SSKs styrelse efter kvällens årsmöte. Känns jävligt kul och inspirerande. Sen skadar det inte mitt knäckta självförtroende att få ett sånt förtroende. Dessutom kommer det innebära mycket jobb vilket är bra. Ju mindre tid jag behöver vara själv med mina tankar dess bättre. Extra kul blir det med tanke på att det är valår i år. Alla pratar om hur kul det är att valkampanja, jag längtar verkligen tills det drar igång på allvar. Känslan av att få vara med som en liten del i det stora som kommer leda fram till en rödgrön regering i september. Utan SSK hade jag gått under denna vintern. Nu har jag åtminstone en anledning att försöka hålla ihop och inte ge upp allt...

Hallelujah...

Denna vintern...så fort jag tror att det finns ett hopp om vår, om en ljusare tid, så kommer den tillbaka med större kraft än någonsin. Den säger, "inbilla dig inget, du är fortfarande i mitt grepp". Jag funderar på hur länge jag kommer att orka stå ut, tänk om jag hade kraften att göra slut på allt. Aldrig mer behöva uppleva kylan, att leva såhär är inget liv... Finns det något att sakna?

Tentafest...

Igår var det tentafest, med betoning på fest. Grunden för att kunna festa på topp är att äta en bra middag innan. Det löstes genom att vi att börja kvällen med att gå ut och äta afrikansk mat. Första gången för mig, kul att sitta och med händerna på restaurang. Sen bar det vidare till Rival för att möta upp lite fler från kursen. På Rival måste man dricka drinkar något som jag kände att jag var tvungen att leva upp till. Det blev (äkta) annansdrinkar, jordgubbsdrinkar, jordgubbsdrinkar med mjölk, citrondrinkar och äppledrinkar. Ska man fira avklarade tentor och en försenad 24-års dag gäller det att ligga i! Och tackvare att jag åt en bra middag samt höll mig till drinkar (okej, jag räknar inte cidern till maten) har jag knappt varit bakis idag. Kände inget av att ålder ska göra att man orkar mindre. Igår hade allt för att räknas som en mycket lyckad utekväll!

Ledig...

Har en tanke om att skriva ett positivt blogginlägg idag får väl se hur det går med den saken.

Hemtentan är inlämnad, 23 timmar innan deadline. Orkade helt enkelt inte med den mer, ville bara bli av med den. Sen får det gå som det går. En sak (typ det enda) som jag ser som positivt med ett betygssystem A-F är att man kan få Fx, alltså rest och slipper göra om hela skiten. Vet inte riktigt om det är bra eller dåligt att jag känner mig så likgiltig inför hur det går. Jag är likgiltig till ganska mycket nuförtiden. Det känns liksom inte som om något spelar roll.

Nåja, nu är jag helt ledig tills på måndag. (Eller egentligen inte, måste till universitetet imorgon för praktikinformation. Vet inte riktigt varför de har lagt den en fredagseftermiddag precis efter vi har lämnat in en hemtenta.) Det blir tentafest imorgon. Först är vi några som ska gå ut och äta middag och sen blir det utgång med lite fler folk från klassen. Lördag och söndag tänker jag göra så lite som möjligt. Titta på OS, möjligen Mellon för den kan väl inte bli sämre än vad den vart hittillis och sen måste jag ha koll inför Globen samt sova. Dessutom ligger säsong 4 av Greys Anatomy och väntar på att bli sedd och The Dirt om Mötley Crüe (jag har totalt snöat in på rockbiografier) ligger och väntar på att bli läst.


"Well I, I just want to see the light,
And I, I don´t want to lose my sight.
Well I, I just want to see the light,
And I, I need to know what`s worth a fight"

Green Day – See The Light

Jag vet inte hur positivt detta blev, hmm...

Trött...

Jag är trött. Trött för att jag sovit för lite de tre senaste nätterna, trött på hemtenta. Det som håller mig igång nu är koffeintabletter, vill inte ens tänka på hur det hade varit utan dem. För även om jag är trött så är det inte på det sättet som det kan vara ibland när jag knappt kan hålla ögonen öppna för att läsa och det gör fysiskt ont att hålla mig vaken. Tröttheten känns på ett annat, mer hanterbart sätt med koffein i kroppen.

Igår var jag iväg hela dagen, från på morgonen till halv tio på kvällen, och det var full fart hela tiden. Seminarie, plugg, möte och en resa till ett industriområde i Upplands väsby för att hämta upp ett paket. Hade iaf tur på morgonen, om jag åkt 10 minuter senare hade jag med största sannolikhet blivit fast i tunnelbanekaoset. Ibland är det bra att ha för vana att vara ute i god tid. På tunnelbanan hem på kvällen höll jag på att somna och hade stora planer på att lägga mig direkt när jag kom hem. Tyvärr förstörde Björn Ferry de planerna. Och när jag väl la mig för att sova var jag så stressad över de faktum att jag visste att jag verkligen behövde sova att jag inte fick ro i kroppen. och under natten drömde jag bara massa drömmar om att jag var tvungen att vakna.

Nu ska jag försöka hitta lite koncentration och fortsätta med min hemtenta. Måste hålla ut tills imorgon kväll, då är förhoppningsvis helvetet över...

En helt vanlig dag?

Borde snart lägga mig och sova, göra slut på denna dagen. Speciellt behöver jag sömn om jag ska orka vara på universitetet klockan 9 imorgon för att lyssna på Carin Jämtin (S) som ska prata kunskapshuvudstaden Stockholm.

Imponerade lite på mig själv imorse när lyckades gå upp första gången klockan ringde efter bara 7 timmars sömn, utan att jag egentligen behövde det. Åkte till universitetet för att skriva på hemtenta. När jag väl var där passade jag på att hjälpa SSK att dela ut flygblad med reklam för Jämtin imorgon. Efter lunch åkte jag hem men lyckades inte riktigt fokusera så det blev inte något effektivt pluggande. Läste i böckerna men det gick liksom inte in. Och då går det inte att skriva hemtenta, jag låser mig. Kollade lite på Förkväll, kul att Gynning är tillbaka. Hon gör programmet! Lagade lasange till middag och tog ett nytt tag med böckerna. Hade halvt glömt bort Kallas lopp i OS men hade flytet att sättet på TVn precis när hon kom in på upploppet. Jag fick se mållinjen och slapp nervositeten under loppet. Med en blandning av glädje över OS-guld för Sverige och frustration över att fortfarande inte riktigt kommit på hur jag ska använda metagovernance för att förklara misslyckande under COP15 gick jag ner till gymmet och körde ett styrkepass. Behövde få ut lite känslor ur kroppen.
När jag gick hem de 100 meterna från gymmet fick jag en surrealistisk känsla i kroppen. Plötsligt förs jag inte fastän jag bara hade en tröja på mig, jag såg frosten som gjorde träden vita och dimman som skymde toppen av tornet. I min ipod spelades 30 seconds to mars "king and queens" (30 Seconds to Mars – Kings and Queens), en låt som även i vanliga fall ger mig gåshud. Allt detta tillsammans fick mig att känna mig väldigt liten.

Nämnde jag att det också är min födelsedag? Det där med firande är överskattat. Alla borde prova att fira sin födelsedagskväll på gymmet, det är f*n status. (men jag unnade mig faktiskt en apelsin när jag kom hem!)




PS. En tanke om Melodifestivalen. Hittills bara killar till final. Jämställdhet någon?

Gonatt...

Kan börja med att varna känsliga människor, följande inlägg är något deppigt och en aning bittert...

Sitter och väntar på att hemtentan ska läggas upp på nätet klockan 15 så att jag kan börja ta tag i den. Har bunkrat upp med mat och annat så att jag inte behöver gå ut den närmaste tiden, inte träffa en människa. Jag ska gå in i min egen bubbla. Och det är lika bra, just nu vill jag inte träffa en någon. Alla hjärtans dag på söndag. Seriöst, det får mig att må illa. Samma sak som farsdag, kommersiellt skit! Om man nu är lycklig nog att ha någon att älska borde man ta tillvara det varje dag. Nu finns de dagarna bara som en påminnelse för alla som är ensamma om att de är just ensamma och sitter där ensam. Egentligen samma sak med julafton också, det är dagar när ensamheten blir så jävla tydlig. Till vilken poäng? Allt i livet blir på något sätt mindre värt när man inte har någon att dela det med. Vad spelar min framgång för roll när det bara är jag själv som gläds åt den? Folk får göra vad de vill men jag gillar inte att bli påmind om hur perfekt allt ska vara överallt. Jag tänker sitta i min ensamhet och bara bitter, för vem bryr sig egentligen?

Och måndag tänker jag inte ens nämna....

Som pricken över i:t så börjar OS i Vancouver (av alla ställen i världen) idag. Den staden får mig att tänka på den jag inte vill tänka på. Ungefär det sista jag behöver...

Avslutar med en låt: Linkin Park – Valentine's Day

Förberedelser...

Njuter av 25 timmars frihet innan hemtentan börjar imorgon klockan 15.00 och pågår en veckan. Ska inte öppna en bok innan dess, känns inte lönt att läsa när jag inte vet vad frågorna handlar om. Dessutom är jag förtjänt av lite vila efter 3 seminarier på 4 dagar med skriftligt PM till varje gång. Har precis varit och storhandlat och ikväll ska jag tvätta så att jag inte behöver tänka på det den kommande veckan. Det kändes som att mina armar skulle gå av när jag bar hem all maten. Nu ska jag fixa en sen lunch och sen ska jag vila en stund. Finns det något bättre än att kunna lägga sig en stund på eftermiddagen? Dessutom kom jag i säng alldeles försent igår och när jag väl låg där kunde jag inte sova. Men får skylla mig själv, det är ingen bra idé att zappa igenom TV precis när man tänkt släcka lampan, risken finns ju att man råkar hitta ett bra program som man inte visste gick och dessutom ett av de bästa avsnitten. Kan vara det som hände mig igår...

Effektivitet...

Det är alltid lika fascinerande hur mycket andra saker jag får gjort när jag egentligen borde plugga. Igår t ex städade jag. Jag t.o.m. våttorkade golvet, det är verkligen inget som jag gör varje gång jag städar. Men så kunde jag skjuta upp pluggandet en stund. Vem vet, med hemtenta nästa vecka kanske jag kan komma igång och fixa mitt CV så att jag kan börja söka praktikplats till nästa höst, börjar bli hög tid för det. Tror att jag är lite bortskämd med hur lätt det gick förra gången, när jag hamnade på Bryssel på ett bananskal.

En annan sak som jag har funderat på, varför håller de alltid på att snöröja utanför mitt fönster fyra på morgonen? De verkligen skrapar ner i marken så att jag fyra våningar upp inte kan låta bli att vakna. Jag har hört att andra också har samma problem. Och alla säger ungefär samma tid. Har snöröjarna i Stockholm gått ihop för att väcka hela stan? När jag ändå är inne på störande ljud så har jag märkt att min granne alltid duschar vid halv tolv tiden på kvällen, ungefär samtidigt som jag brukar lägga mig. Inte så att det låter högt men av någon anledning har jag börjat störa mig på det. Jag är känslig, jag vet, men jag vill ha det tyst när jag ska sova. Kanske I-landsproblem?

Nu ska jag faktiskt försöka ta tag i mig själv och skriva lite på mitt PM om hur kollektivt handlande kan hjälpa till att bidra till institutionell utveckling så att jag har tid att gå på SSK-möte ikväll.

Fokusera?

Har varit lite seg idag efter gårdagens fest. Jag har åtminstone skrivit uppgiften som ska lämnas in imorgon. Känner mig lite smått stressad över hur mycket plugg som väntar de kommande två veckorna. Jag kommer behöva fokusera, något som jag är väldigt dålig på för tillfället. Kan liksom inte få någon ro till det i kroppen, speciellt inte när jag är själv. Vill bara hitta någon form av harmoni, mening med det jag sysslar med.

Pratade med mamma i telefon ikväll. Innan har jag känt mig sugen på att åka ner till Malmö i slutet av månaden men det försvann snabbt. Jag blir bara så trött på att hon pratar om sina grejer hela tiden men uppenbarligen inte lyssnar på vad jag har och säga. Hade det inte varit för att jag har jobbet i Malmö som jag älskar kan jag knappt se nån anledning att åka ner dit.

Funderar på om jag ska se reprisen av Mellon klockan 22. Har faktiskt inte hört en enda av låtarna än...

Lördag...

Försöker hitta lite energi för att få nåt vettigt gjort idag. Närmaste ska jag åka in till systemet och handla lite för kvällens fest hos Frida. Efter det borde jag verkligen plugga, har varit alldeles för dåligt med det den senaste veckan och imorgon räknar jag med att det finns en risk att jag kommer vara lite små seg. Tre seminarier nästa vecka måste börja förberedas. Men jag har alltid klarat mig hittills så varför skulle jag inte göra det denna gången?

Mitt problem är att det finns så mycket roligare saker att göra än att plugga. På föreläsningen är det mer roande att titta på min tatuering, jag försvinner liksom bort i tankarna. I torsdags var jag ute med några kompisar på kvällen och igår var jag hemma hos Anna och hennes kille för att kolla in deras nya lägenhet. Men vaddå? Jag lever bara en gång, då gäller det att försöka ha kul undertiden.

Sen börjar ju Mellon ikväll. Ska erkänna att jag inte har mycket koll på den i år och jag känner mig inte speciellt engagerad. Får försöka ändra på det tills den 12 mars när jag ska på genrepet i Globen för Mellon är ju roligast när man nördar ner sig i den. Kanske ska jag göra en "Best-of-Mellon" spellista på Spotify?

It`s for life...

Tatuerat mig idag. Körsbärsblommor och citatet "The heart the hurts, is a heart that beats". Citatet är för att påminna mig om vad jag varit med om i livet och att det har gjort mig till den jag är idag. Blommorna står för att leva i nuet och det vackra i livet, något som också är viktigt att komma ihåg. Det känns lite konstigt att tatueringen finns på min underarm för alltid nu. Men jag är verkligen nöjd!




Nu tittar jag lite på LA Ink!

Flyktingpolitk...

Hemma efter en mycket givande kväll (som vanligt) med SSK. Ikväll hade vi seminarie om framtidens röd-gröna flyktingpolitik med Evin Cetin (S) och Maria Ferm (språkrör för Grön Ungdom). Ett känsligt ämne men väldigt viktigt att diskutera. De demokratiska partierna måste ta makten i frågan och skapa en positiv diskurs i frågan. Jag tror att det är ett av de effektivaste sättet att tränga bort främlingsfientliga partier som Sverigedemokraterna. Efteråt hade vi eftersnack på vårt sunkhak. Mycket trevligt!

Nu ska jag sova så att jag är utvilad imorgon, då är det tatueringsdag. Äntligen! Jag känner en positiv nervositet, såndär som jag kände dagen före julafton och födelsedagen när jag var liten (på den tiden då jag fortfarande gillade dessa dagar). Har laddat upp med mycket Miami- och LA Ink tittande de senaste dagarna. Där hade det inte varit fel att tatuera sig.

Hjälte...

Jag är en hjälte! Idag har jag betalt min allra första TV-avgift...

Sömnproblem...

Jag kan inte sova. Har legat och vridit mig i en timme nu utan att få någon ro i kroppen. De mörka tankarna kommer krypande och med dem så kommer ångesten också. Jag hatar det! Jag söker mig mot ytan men gång på gång dras jag ner i djupet igen. Mitt liv är kaos, jag ifrågasätter min existens. Jag vill hitta rätt igen, jag vet bara inte hur. Försöker att hitta saker att fokusera på.

Ute snöar det igen. De sa på TV att januari 2010 är den första januari sedan 1829 som temperaturen inte varit över nollan en enda gång i Stockholm. Sverige fryser. Värmen känns otroligt långt borta. Finns det en vår i slutet av tunneln?

Skridskor...

Igår åkte jag och Anna skridskor i Vasaparken. Lite som på den gamla goda tiden. Men det var kallt, väldigt kallt! Skåningar är inte vana vid en sån kyla. Vi höll på att förfrysa både tår och fingrar. Vissa kroppsdelar förlorade känseln.

Det är kul att åka skridskor, jag måste bara lära mig att stanna. En liten detalj bara. Kan vara speciellt viktigt när det är massa snorungar på isen som spelar hockey med deras pappor fast det egentligen var klubbförbud. De var i vägen för mig.

Nu borde jag plugga en stund och sen ska jag åka in till stan och byta lite grejer med Anna och Fia :p

A Beautiful Lie...

Så bra....

Vinterpromenad...

Det är mycket snö ute. Jag känner att jag blir lite som ett barn som bara vill ut och leka men idag fick jag nöja mig med en skön promenad. Det är ju liksom inte så kul att kasta snöbollar på sig själv! Och om jag ska ut och leka i snön behöver jag införskaffa ett par riktiga täckbyxor, mina jeans var ganska blöta när jag kom hem. Hur som helst, jag promenerade nere vid Vinterviken som verkligen gjorde skäl för sitt namn en dag som denna. Sommaren kändes avlägsen när jag promenerade på isen där jag badade i sommars.

Snö 2...

Det slog mig på tunnelbanan hem, vädret denna vinter går i linje med hur jag mår. Kallt, mörkt och ensamt. Varje dag är en kamp för att hålla mig ovanför ytan. De bra dagarna blir fler, kanske finns det en vår. Men det är så länge jag slipper tänka. Självvald ensamhet kan vara något underbart, påtvingad skapar ett hål i själen. När det inte finns någon att värma sig hos, att hitta ljuset hos.

"The heart that hurts, is a heart that beats"

Snö...

Sitter på universitetet och funderar på vad jag ska hitta på. Anser mig hyfsat färdig med min institutionella analys av Lissabonfördragets framväxt. Ute snöar det, det snöar mycket. Men jag tycker det är mysigt. För en gång skull är det en riktig vinter.

Igår var jag på seminarium med SSK om den fackliga avtalsrörelsen 2010. Mycket givande. Eftersom jag är uppvuxen med fackligt engagerade föräldrar är det ett områden som känns nära för mig. Och otroligt viktigt. Jag kan känna mig frustrerad över att många i min ålder inte förstår hur viktigt det är att vara medlem i facket. Ju fler som är medlemmar, ju starkare blir facket och det är då vi tillsammans kan göra skillnad för bättre villkor på arbetsmarkanden.

Nyklippt...

Då var jag nyklippt och lite mörkare i håret än innan. Skönt med något nytt, jag behöver förändring i mitt liv. Och nästa vecka blir det tatuering! Det kommer att göra ont med det kommer vara värt det. Det är en tatuering som innehåller smärta och därför känns det rätt att jag kommer känna fysisk smärta när den blir till.

Imorgon är planen att spendera dagen på SU för att skriva ett PM om Lissabonfördragets framväxt ur ett institutionellt perspektiv. Här känns det bra att jag har hyfsad koll på Lissabonfördraget sedan innan. Och på kvällen blir det seminarium om avtalsrörelsen 2010 med SSK. Facklig politik är alltid intressant.

Rösjön...

Har spenderat helgen på Rösjön i Täby (Sveriges moderatkommun, lite ironiskt) och diskuterat politik med SSK. Mer specifikt socialdemokratin under de 30 senaste åren. Utav de från början anmälda 17 personerna blev det tillslut bara 6 deltagare. Vi lyckades dock skapa en bra stämning och många givande diskussioner. Det är trevligt att sitta i raggsockor, runt en öppen brasa och prata politik med spännande föreläsare. Att vi var så pass få skapande en intim känsla där alla fick chans att ta plats på ett avslappnat sätt. Mycket handlade om det svenska välfärdssamhället som debatterades från olika vinklar. Det handlar om utifrån vilka grundvärderingar som vi vill bygga upp vårt samhälle på. Jag vill inte ha borgarnas Sverige där klyftorna växer och där människor inte kan ha en grundläggande trygghet i livet.
Förövrigt var det bara mysigt att komma från stan över helgen. Det är fantastiskt hur snabbt jag anpassade mig till den bubbla som vi skapade där ut. Hade gärna stannat lite länge.

Tillslut några tankar om kvällens debatt mellan Mona och Fredrik. Tyckte att det var lite synd att det mest var Fredrik som attackerade och Mona som försvarade, det borde varit mer tvärtom. Igen får jag känslan av att S inte riktigt vet hur de ska hantera sin roll som oppositionsparti. Sen kändes det lite "konstigt" hur Fredrik hakade upp sig på "58-års-gränsen", för det var ett väldigt tjatande, blev nästan lite pinsamt mot slutet. Annars kändes debatten lite för kort, det hann aldrig bli riktigt intressant. Ser framemot den stora partiledardebatten nästa vecka.

Varför???

Varför har jag hamnat mittemot religösatyper på tunnelbanan två dagar i rad nu? Ska jag se det som ett tecken från Gud? Igår var det en gubbe som satt och pratade (läs skrek) i sin mobiltelefon med någon som hur man hittar sin medvandrare i livet hela vägen från T-centralen till universitetet och idag var det en man som satt och läste en broschyr från Jehovas. Hela tiden satt han och nickade och ummmade med. Han verkade verkligen hålla med i det som stod. Spännande!

Nä, nu ska jag gå och ta en sen lunch och sen är det föreläsning om Rationalistisk institutionalism som gäller.

Rastlös...

Jag känner mig rastlös, vet inte riktigt vad jag ska göra av med mig själv. Vill att det ska hända saker! Borde plugga men har ingen koncentration just nu att sitta och läsa. Det är inte det att jag inte är motiverad, för det är jag faktiskt. Verkar som jag är en av de få på kursen som faktiskt tycker att det är intressant att studera institutioner. Men jag har ingen ro i kroppen.

Annars var det lite kampanj med SSK på universitetet idag för nya studenter. Det var roligare än jag trodde att det skulle vara. Brukar annars känna att det där med att dela ut information till folk som egentligen inte vill ha den, inte riktigt är min grej. Mest för jag vet hur irriterad jag kan bli på alla flygblad som delas ut överallt.

Nej, nu ska jag ta och platta håret så att jag känner igen mig själv i spegeln. Försöker även hitta en frisör i Stockholm, det är sex månader sedan jag klippte mig och jag känner att det är tid för förändring. Men hur ska jag veta vilken frisör som är bra? Det finns ju ganska många att välja på. Hmm...

Väntar...

Sitter på universitetet och väntar på att det ska bli tid att åka in till stan för kvällens möte med SSK. Nu drar valåret igång på riktigt och arbetet för att få en rödgrön regering i Sverige till hösten. Spännande, jag ser framemot arbetet på vägen dit!

Jag har hittat en ny drog, koffeintabletter! Varför har jag inte testat detta tidigare? Har varit på universitetet sen 11-tiden och inte känt mig trött en enda gång och det beror definitivt inte på att det jag har hållt på med varit intressent. Har försökt att fixa kompletering på en uppgift från i höstas som jag bara känner mig omotiverad inför. Kursen i sig var inte kul och jag kommer inte ihåg något som sas (vilket kan bero på att jag inte lyssnade). Sen känner jag viss aggretion mot läraren. Det är inte ok att maila ut kompletering på julafton! Hade det inte varit för jag behöver poängen hade jag skitigt i uppgiften bara för att markera.

Den nya delkursen känns mer inspirerande. Institutioner och sånt. Har den där i början av terminen ambitionen att nu ska jag bli en seriös student. Får ser hur det går...

Nystart

Tillbaka i Stockholm. Det känns som att det finns hopp för framtiden. Ibland blir saker större i huvudet än vad de är i verkligheten. Alkohol leder ingen vart, det är bara ärlighet som kan göra saker bättre.

Idrott och alkohol är inte heller nån bra kombination. Nästa gång lovar jag att bowla nykter! Men jag fuskade åtminstone inte på biljarden ;)

Och så lite musik. En del gammalt, en del nytt - men allt är bra.

Jan-10

Till pappa...

Detta är till min pappa, Bengt Melin. Imorgon den 14 januari 2010 är det 8 år sedan han dog av cancer. 8 år en ungefär en tredjedel av mitt liv som jag har varit utan honom.

Jag tänker på min pappa och försöker minnas. Han var den som jag gjorde de där roliga grejerna med. Vi gick och badade, spelade minigolf, spelade fotboll, gick på fotboll, spelade innebandy i hallen så att mamma blev galen på oss och fikade på söndagar medan vi löste "bit för bit" i Aftonbladet. Pappa kom hem till mamma och mig mitt i natten sommaren -94 när Sverige skulle spela öppningsmatchen i fotbolls-VM mot Kamerun. Tillsammans stekte vi pannkakor och sen satt vi två och tittade på matchen.

Jag kan sörja att jag aldrig fick lära känna honom som vuxen. Det är trots allt mycket jag aldrig kommer få veta om honom. Han var min pappa men jag hann aldrig lära känna honom som person. Det är synd för jag tror att vi hade gillat varandra och att vi hade haft mycket att prata om.

Så pappa, var än du är, så är du med mig på något sätt.

Välkommen eller nåt

Jag har funderat ett tag på att ta upp det här med bloggandet. Kanske för att få ett ställe att skriva ner mina funderingar, mest för min egen skull. Nu är det ett nytt år så jag kände att det var ett bra tillfälle att starta.

2009 var ett omtumlande år. Det innehöll glädje och ljusa minne som jag aldrig kommer att glömma men också smärta som har satt ärr i min själ för alltid. Ibland har andra redan sagt det som man själv känner, och det är alltid snyggt att avsluta med ett citat, så varför försöka ändra på de orden. Jag tar min friheten att låna ett citat av Slash från Guns N Roses: "Ingen förväntar sig att mattan man står på plötsligt ska ryckas undan med livsavgörande ögonblick brukar ju sällan presentera sig innan. Även om din instinkt och intuition kan ge dig varningssignaler så kan du aldrig förbereda dig för känslan av rotlöshet som följer när ödet varit där och vänt upp och ner på din värld. Ilska, förvirring, sorg och frustration skakas runt inom dig som i en snöglob"