Aldrig har väl regnet varit så efterlängtat. Jag hade nästan glömt hur det kändes när regndroppar slår mot kinderna. Människor log igår av de faktum det var ett par plusgrader och regn, hur ofta händer det? Normalt förknippas det ju med hatad skånsk ickevinter...
Själv log jag inte bara åt regnet utan av att det kändes så bra att få jobba lite. Påväg ner till första tåget kände jag mig friare än på länge. Det känns som att komma hem när jag kommer till jobbet. När jag satt i bakhytten och tittade ut över de skånska slätterna där det inte gick att se var åker slutade och himmel började för att allt bara var så vitt tänkte jag hur vackert det är....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar