Gonatt...

Kan börja med att varna känsliga människor, följande inlägg är något deppigt och en aning bittert...

Sitter och väntar på att hemtentan ska läggas upp på nätet klockan 15 så att jag kan börja ta tag i den. Har bunkrat upp med mat och annat så att jag inte behöver gå ut den närmaste tiden, inte träffa en människa. Jag ska gå in i min egen bubbla. Och det är lika bra, just nu vill jag inte träffa en någon. Alla hjärtans dag på söndag. Seriöst, det får mig att må illa. Samma sak som farsdag, kommersiellt skit! Om man nu är lycklig nog att ha någon att älska borde man ta tillvara det varje dag. Nu finns de dagarna bara som en påminnelse för alla som är ensamma om att de är just ensamma och sitter där ensam. Egentligen samma sak med julafton också, det är dagar när ensamheten blir så jävla tydlig. Till vilken poäng? Allt i livet blir på något sätt mindre värt när man inte har någon att dela det med. Vad spelar min framgång för roll när det bara är jag själv som gläds åt den? Folk får göra vad de vill men jag gillar inte att bli påmind om hur perfekt allt ska vara överallt. Jag tänker sitta i min ensamhet och bara bitter, för vem bryr sig egentligen?

Och måndag tänker jag inte ens nämna....

Som pricken över i:t så börjar OS i Vancouver (av alla ställen i världen) idag. Den staden får mig att tänka på den jag inte vill tänka på. Ungefär det sista jag behöver...

Avslutar med en låt: Linkin Park – Valentine's Day