Kaos...

Kaos är väl en bra beteckning på hur läget är just nu, i trafiken och i mitt huvud.

Det är ett äventyr att försöka ta sig någonstans utanför tullarna just nu. Vassast armbågar kommer på ersättningsbussarna när de väl kommer. - 15 grader ute. Lider med SLs personal, vet själv hur det är att stå där i gul väst och försöka reda ut kaos med en massa arga människor runt om som undrar varför man inte vet något. Fast jag föredrar ändå det framför att vara resenär. Det är på nåt sätt en adrenalinkick att befinna sig i den maktpositionen så länge man har kraften att låta alla skällsord rinna av en. Imorgon ska jag försöka ta mig ner till Malmö, får väl se hur det går. Men ändå skönt att komma bort från kaoset i Stockholm.

Sen kaoset i mitt huvud. Hatar när jag börjar tänka. Jag som ville vara upptagen med positiva saker och slippa mina tankar denna veckan. På något sätt försöka komma upp till ytan igen efter förra veckans helvete. Nu måste jag fatta ett beslut som känns lite som pest eller kolera, hur jag än gör känns det som att kommer det bli fel. Kommer jag förstöra mera på att gå eller kommer jag försvinna längre bort på att stanna hemma? Har sån jävla ångest...

Är förresten numera medlem i SSKs styrelse efter kvällens årsmöte. Känns jävligt kul och inspirerande. Sen skadar det inte mitt knäckta självförtroende att få ett sånt förtroende. Dessutom kommer det innebära mycket jobb vilket är bra. Ju mindre tid jag behöver vara själv med mina tankar dess bättre. Extra kul blir det med tanke på att det är valår i år. Alla pratar om hur kul det är att valkampanja, jag längtar verkligen tills det drar igång på allvar. Känslan av att få vara med som en liten del i det stora som kommer leda fram till en rödgrön regering i september. Utan SSK hade jag gått under denna vintern. Nu har jag åtminstone en anledning att försöka hålla ihop och inte ge upp allt...