Skridskor...

Igår åkte jag och Anna skridskor i Vasaparken. Lite som på den gamla goda tiden. Men det var kallt, väldigt kallt! Skåningar är inte vana vid en sån kyla. Vi höll på att förfrysa både tår och fingrar. Vissa kroppsdelar förlorade känseln.

Det är kul att åka skridskor, jag måste bara lära mig att stanna. En liten detalj bara. Kan vara speciellt viktigt när det är massa snorungar på isen som spelar hockey med deras pappor fast det egentligen var klubbförbud. De var i vägen för mig.

Nu borde jag plugga en stund och sen ska jag åka in till stan och byta lite grejer med Anna och Fia :p

A Beautiful Lie...

Så bra....

Vinterpromenad...

Det är mycket snö ute. Jag känner att jag blir lite som ett barn som bara vill ut och leka men idag fick jag nöja mig med en skön promenad. Det är ju liksom inte så kul att kasta snöbollar på sig själv! Och om jag ska ut och leka i snön behöver jag införskaffa ett par riktiga täckbyxor, mina jeans var ganska blöta när jag kom hem. Hur som helst, jag promenerade nere vid Vinterviken som verkligen gjorde skäl för sitt namn en dag som denna. Sommaren kändes avlägsen när jag promenerade på isen där jag badade i sommars.

Snö 2...

Det slog mig på tunnelbanan hem, vädret denna vinter går i linje med hur jag mår. Kallt, mörkt och ensamt. Varje dag är en kamp för att hålla mig ovanför ytan. De bra dagarna blir fler, kanske finns det en vår. Men det är så länge jag slipper tänka. Självvald ensamhet kan vara något underbart, påtvingad skapar ett hål i själen. När det inte finns någon att värma sig hos, att hitta ljuset hos.

"The heart that hurts, is a heart that beats"

Snö...

Sitter på universitetet och funderar på vad jag ska hitta på. Anser mig hyfsat färdig med min institutionella analys av Lissabonfördragets framväxt. Ute snöar det, det snöar mycket. Men jag tycker det är mysigt. För en gång skull är det en riktig vinter.

Igår var jag på seminarium med SSK om den fackliga avtalsrörelsen 2010. Mycket givande. Eftersom jag är uppvuxen med fackligt engagerade föräldrar är det ett områden som känns nära för mig. Och otroligt viktigt. Jag kan känna mig frustrerad över att många i min ålder inte förstår hur viktigt det är att vara medlem i facket. Ju fler som är medlemmar, ju starkare blir facket och det är då vi tillsammans kan göra skillnad för bättre villkor på arbetsmarkanden.

Nyklippt...

Då var jag nyklippt och lite mörkare i håret än innan. Skönt med något nytt, jag behöver förändring i mitt liv. Och nästa vecka blir det tatuering! Det kommer att göra ont med det kommer vara värt det. Det är en tatuering som innehåller smärta och därför känns det rätt att jag kommer känna fysisk smärta när den blir till.

Imorgon är planen att spendera dagen på SU för att skriva ett PM om Lissabonfördragets framväxt ur ett institutionellt perspektiv. Här känns det bra att jag har hyfsad koll på Lissabonfördraget sedan innan. Och på kvällen blir det seminarium om avtalsrörelsen 2010 med SSK. Facklig politik är alltid intressant.

Rösjön...

Har spenderat helgen på Rösjön i Täby (Sveriges moderatkommun, lite ironiskt) och diskuterat politik med SSK. Mer specifikt socialdemokratin under de 30 senaste åren. Utav de från början anmälda 17 personerna blev det tillslut bara 6 deltagare. Vi lyckades dock skapa en bra stämning och många givande diskussioner. Det är trevligt att sitta i raggsockor, runt en öppen brasa och prata politik med spännande föreläsare. Att vi var så pass få skapande en intim känsla där alla fick chans att ta plats på ett avslappnat sätt. Mycket handlade om det svenska välfärdssamhället som debatterades från olika vinklar. Det handlar om utifrån vilka grundvärderingar som vi vill bygga upp vårt samhälle på. Jag vill inte ha borgarnas Sverige där klyftorna växer och där människor inte kan ha en grundläggande trygghet i livet.
Förövrigt var det bara mysigt att komma från stan över helgen. Det är fantastiskt hur snabbt jag anpassade mig till den bubbla som vi skapade där ut. Hade gärna stannat lite länge.

Tillslut några tankar om kvällens debatt mellan Mona och Fredrik. Tyckte att det var lite synd att det mest var Fredrik som attackerade och Mona som försvarade, det borde varit mer tvärtom. Igen får jag känslan av att S inte riktigt vet hur de ska hantera sin roll som oppositionsparti. Sen kändes det lite "konstigt" hur Fredrik hakade upp sig på "58-års-gränsen", för det var ett väldigt tjatande, blev nästan lite pinsamt mot slutet. Annars kändes debatten lite för kort, det hann aldrig bli riktigt intressant. Ser framemot den stora partiledardebatten nästa vecka.

Varför???

Varför har jag hamnat mittemot religösatyper på tunnelbanan två dagar i rad nu? Ska jag se det som ett tecken från Gud? Igår var det en gubbe som satt och pratade (läs skrek) i sin mobiltelefon med någon som hur man hittar sin medvandrare i livet hela vägen från T-centralen till universitetet och idag var det en man som satt och läste en broschyr från Jehovas. Hela tiden satt han och nickade och ummmade med. Han verkade verkligen hålla med i det som stod. Spännande!

Nä, nu ska jag gå och ta en sen lunch och sen är det föreläsning om Rationalistisk institutionalism som gäller.

Rastlös...

Jag känner mig rastlös, vet inte riktigt vad jag ska göra av med mig själv. Vill att det ska hända saker! Borde plugga men har ingen koncentration just nu att sitta och läsa. Det är inte det att jag inte är motiverad, för det är jag faktiskt. Verkar som jag är en av de få på kursen som faktiskt tycker att det är intressant att studera institutioner. Men jag har ingen ro i kroppen.

Annars var det lite kampanj med SSK på universitetet idag för nya studenter. Det var roligare än jag trodde att det skulle vara. Brukar annars känna att det där med att dela ut information till folk som egentligen inte vill ha den, inte riktigt är min grej. Mest för jag vet hur irriterad jag kan bli på alla flygblad som delas ut överallt.

Nej, nu ska jag ta och platta håret så att jag känner igen mig själv i spegeln. Försöker även hitta en frisör i Stockholm, det är sex månader sedan jag klippte mig och jag känner att det är tid för förändring. Men hur ska jag veta vilken frisör som är bra? Det finns ju ganska många att välja på. Hmm...

Väntar...

Sitter på universitetet och väntar på att det ska bli tid att åka in till stan för kvällens möte med SSK. Nu drar valåret igång på riktigt och arbetet för att få en rödgrön regering i Sverige till hösten. Spännande, jag ser framemot arbetet på vägen dit!

Jag har hittat en ny drog, koffeintabletter! Varför har jag inte testat detta tidigare? Har varit på universitetet sen 11-tiden och inte känt mig trött en enda gång och det beror definitivt inte på att det jag har hållt på med varit intressent. Har försökt att fixa kompletering på en uppgift från i höstas som jag bara känner mig omotiverad inför. Kursen i sig var inte kul och jag kommer inte ihåg något som sas (vilket kan bero på att jag inte lyssnade). Sen känner jag viss aggretion mot läraren. Det är inte ok att maila ut kompletering på julafton! Hade det inte varit för jag behöver poängen hade jag skitigt i uppgiften bara för att markera.

Den nya delkursen känns mer inspirerande. Institutioner och sånt. Har den där i början av terminen ambitionen att nu ska jag bli en seriös student. Får ser hur det går...

Nystart

Tillbaka i Stockholm. Det känns som att det finns hopp för framtiden. Ibland blir saker större i huvudet än vad de är i verkligheten. Alkohol leder ingen vart, det är bara ärlighet som kan göra saker bättre.

Idrott och alkohol är inte heller nån bra kombination. Nästa gång lovar jag att bowla nykter! Men jag fuskade åtminstone inte på biljarden ;)

Och så lite musik. En del gammalt, en del nytt - men allt är bra.

Jan-10

Till pappa...

Detta är till min pappa, Bengt Melin. Imorgon den 14 januari 2010 är det 8 år sedan han dog av cancer. 8 år en ungefär en tredjedel av mitt liv som jag har varit utan honom.

Jag tänker på min pappa och försöker minnas. Han var den som jag gjorde de där roliga grejerna med. Vi gick och badade, spelade minigolf, spelade fotboll, gick på fotboll, spelade innebandy i hallen så att mamma blev galen på oss och fikade på söndagar medan vi löste "bit för bit" i Aftonbladet. Pappa kom hem till mamma och mig mitt i natten sommaren -94 när Sverige skulle spela öppningsmatchen i fotbolls-VM mot Kamerun. Tillsammans stekte vi pannkakor och sen satt vi två och tittade på matchen.

Jag kan sörja att jag aldrig fick lära känna honom som vuxen. Det är trots allt mycket jag aldrig kommer få veta om honom. Han var min pappa men jag hann aldrig lära känna honom som person. Det är synd för jag tror att vi hade gillat varandra och att vi hade haft mycket att prata om.

Så pappa, var än du är, så är du med mig på något sätt.

Välkommen eller nåt

Jag har funderat ett tag på att ta upp det här med bloggandet. Kanske för att få ett ställe att skriva ner mina funderingar, mest för min egen skull. Nu är det ett nytt år så jag kände att det var ett bra tillfälle att starta.

2009 var ett omtumlande år. Det innehöll glädje och ljusa minne som jag aldrig kommer att glömma men också smärta som har satt ärr i min själ för alltid. Ibland har andra redan sagt det som man själv känner, och det är alltid snyggt att avsluta med ett citat, så varför försöka ändra på de orden. Jag tar min friheten att låna ett citat av Slash från Guns N Roses: "Ingen förväntar sig att mattan man står på plötsligt ska ryckas undan med livsavgörande ögonblick brukar ju sällan presentera sig innan. Även om din instinkt och intuition kan ge dig varningssignaler så kan du aldrig förbereda dig för känslan av rotlöshet som följer när ödet varit där och vänt upp och ner på din värld. Ilska, förvirring, sorg och frustration skakas runt inom dig som i en snöglob"