Malmö...

Jag har haft en väldigt skön och avslappnande helg i Malmö. Det har till och med gått att inte tänka på allt jobbigt som surrar runt i mitt huvud. Välbehövligt! När jag kom ner vid lunchtid i fredags mötte mamma upp mig och vi tog en runda på stan med lunch och shopping. Det är faktiskt ganska bra att shoppa med mamma. Jag har någon som kan hämta grejer till mig och eftersom hon också tycker att det är kul att shoppa med mig brukar hon betala. Jag har dessutom lärt mig vilka kläder hon inte tycker att jag ska köpa så de försöker jag inte ens med utan köper när jag är själv. Längesedan jag umgicks med mamma på det sättet, senaste tiden har så mycket annat varit i vägen.

Lördagen var planerad som utflyktsdag men ösregn hela dagen gjorde att det ställdes in. Men att ha någon som köper färska bullar till frukost och att kunna ligga inne utan dåligt samvete och läsa och se på TV är inte helt fel det heller. Och sen passade regnet in på min sinnesstämning. Jag har enda sedan jag var lite gillat att vara ute i regnet, blir fortfarande som ett litet barn om jag vet att jag kan komma i och torka upp efteråt. Så jag drog på mig mina regnkläder, cyklade ner till stranden och njöt. Det var som att rensa själen, längesedan jag kände mig så fri, det var lätt att andas. Att stå ensam längst ut på en av bryggorna, känna regnet som slår mot ansiktet får de flesta problem att försvinna. Och sen var allt så grönt i Malmö. Träden var liksom inte bara gröna utan de var GRÖNA, svårt att förklara. Hur som helst tror jag att denna tiden när allt vaknar till liv är den tiden på året som jag gillar mest.

Söndagen spenderades på IKEA, första gången på nya IKEA i Malmö. Det var stort. Kände mig sådär "svensson-aktig".

Tog nattbussen tillbaka till Stockholm för att tåget var fullbokat förutom svindyra 1 klass biljetter. Lite trångt och lite långt men ändå ett helt ok alternativ. Det som slog mig mest var mina känslor när vi rullade in i Stockholm. Att åka över Västerbron en tidig vårmorgon när solen går upp över staden och titta ut över Stockholm borde vara lycka. Förr var det något av det bästa som fanns. Men nu kändes det annorlunda. Fortfarande enormt vackert men ändå något i magen som inte kändes helt bra. Jag kan sakna den tiden när jag bara kunde åka till Stockholm för att vara fri och njuta av livet. Nu finns vardagen också här och allt som den för med sig.

Förövrigt anser jag att det varit perfekt temperatur ute idag. Så varmt att jag har kunnat gå i t-shirt (och där med visa upp min tatuering, jag erkänner att jag gillar det) men ändå inte så varmt att jag blev svettig i jeans.