Regn...

Aldrig har väl regnet varit så efterlängtat. Jag hade nästan glömt hur det kändes när regndroppar slår mot kinderna. Människor log igår av de faktum det var ett par plusgrader och regn, hur ofta händer det? Normalt förknippas det ju med hatad skånsk ickevinter...

Själv log jag inte bara åt regnet utan av att det kändes så bra att få jobba lite. Påväg ner till första tåget kände jag mig friare än på länge. Det känns som att komma hem när jag kommer till jobbet. När jag satt i bakhytten och tittade ut över de skånska slätterna där det inte gick att se var åker slutade och himmel började för att allt bara var så vitt tänkte jag hur vackert det är....

Kaos...

Kaos är väl en bra beteckning på hur läget är just nu, i trafiken och i mitt huvud.

Det är ett äventyr att försöka ta sig någonstans utanför tullarna just nu. Vassast armbågar kommer på ersättningsbussarna när de väl kommer. - 15 grader ute. Lider med SLs personal, vet själv hur det är att stå där i gul väst och försöka reda ut kaos med en massa arga människor runt om som undrar varför man inte vet något. Fast jag föredrar ändå det framför att vara resenär. Det är på nåt sätt en adrenalinkick att befinna sig i den maktpositionen så länge man har kraften att låta alla skällsord rinna av en. Imorgon ska jag försöka ta mig ner till Malmö, får väl se hur det går. Men ändå skönt att komma bort från kaoset i Stockholm.

Sen kaoset i mitt huvud. Hatar när jag börjar tänka. Jag som ville vara upptagen med positiva saker och slippa mina tankar denna veckan. På något sätt försöka komma upp till ytan igen efter förra veckans helvete. Nu måste jag fatta ett beslut som känns lite som pest eller kolera, hur jag än gör känns det som att kommer det bli fel. Kommer jag förstöra mera på att gå eller kommer jag försvinna längre bort på att stanna hemma? Har sån jävla ångest...

Är förresten numera medlem i SSKs styrelse efter kvällens årsmöte. Känns jävligt kul och inspirerande. Sen skadar det inte mitt knäckta självförtroende att få ett sånt förtroende. Dessutom kommer det innebära mycket jobb vilket är bra. Ju mindre tid jag behöver vara själv med mina tankar dess bättre. Extra kul blir det med tanke på att det är valår i år. Alla pratar om hur kul det är att valkampanja, jag längtar verkligen tills det drar igång på allvar. Känslan av att få vara med som en liten del i det stora som kommer leda fram till en rödgrön regering i september. Utan SSK hade jag gått under denna vintern. Nu har jag åtminstone en anledning att försöka hålla ihop och inte ge upp allt...

Hallelujah...

Denna vintern...så fort jag tror att det finns ett hopp om vår, om en ljusare tid, så kommer den tillbaka med större kraft än någonsin. Den säger, "inbilla dig inget, du är fortfarande i mitt grepp". Jag funderar på hur länge jag kommer att orka stå ut, tänk om jag hade kraften att göra slut på allt. Aldrig mer behöva uppleva kylan, att leva såhär är inget liv... Finns det något att sakna?

Tentafest...

Igår var det tentafest, med betoning på fest. Grunden för att kunna festa på topp är att äta en bra middag innan. Det löstes genom att vi att börja kvällen med att gå ut och äta afrikansk mat. Första gången för mig, kul att sitta och med händerna på restaurang. Sen bar det vidare till Rival för att möta upp lite fler från kursen. På Rival måste man dricka drinkar något som jag kände att jag var tvungen att leva upp till. Det blev (äkta) annansdrinkar, jordgubbsdrinkar, jordgubbsdrinkar med mjölk, citrondrinkar och äppledrinkar. Ska man fira avklarade tentor och en försenad 24-års dag gäller det att ligga i! Och tackvare att jag åt en bra middag samt höll mig till drinkar (okej, jag räknar inte cidern till maten) har jag knappt varit bakis idag. Kände inget av att ålder ska göra att man orkar mindre. Igår hade allt för att räknas som en mycket lyckad utekväll!

Ledig...

Har en tanke om att skriva ett positivt blogginlägg idag får väl se hur det går med den saken.

Hemtentan är inlämnad, 23 timmar innan deadline. Orkade helt enkelt inte med den mer, ville bara bli av med den. Sen får det gå som det går. En sak (typ det enda) som jag ser som positivt med ett betygssystem A-F är att man kan få Fx, alltså rest och slipper göra om hela skiten. Vet inte riktigt om det är bra eller dåligt att jag känner mig så likgiltig inför hur det går. Jag är likgiltig till ganska mycket nuförtiden. Det känns liksom inte som om något spelar roll.

Nåja, nu är jag helt ledig tills på måndag. (Eller egentligen inte, måste till universitetet imorgon för praktikinformation. Vet inte riktigt varför de har lagt den en fredagseftermiddag precis efter vi har lämnat in en hemtenta.) Det blir tentafest imorgon. Först är vi några som ska gå ut och äta middag och sen blir det utgång med lite fler folk från klassen. Lördag och söndag tänker jag göra så lite som möjligt. Titta på OS, möjligen Mellon för den kan väl inte bli sämre än vad den vart hittillis och sen måste jag ha koll inför Globen samt sova. Dessutom ligger säsong 4 av Greys Anatomy och väntar på att bli sedd och The Dirt om Mötley Crüe (jag har totalt snöat in på rockbiografier) ligger och väntar på att bli läst.


"Well I, I just want to see the light,
And I, I don´t want to lose my sight.
Well I, I just want to see the light,
And I, I need to know what`s worth a fight"

Green Day – See The Light

Jag vet inte hur positivt detta blev, hmm...

Trött...

Jag är trött. Trött för att jag sovit för lite de tre senaste nätterna, trött på hemtenta. Det som håller mig igång nu är koffeintabletter, vill inte ens tänka på hur det hade varit utan dem. För även om jag är trött så är det inte på det sättet som det kan vara ibland när jag knappt kan hålla ögonen öppna för att läsa och det gör fysiskt ont att hålla mig vaken. Tröttheten känns på ett annat, mer hanterbart sätt med koffein i kroppen.

Igår var jag iväg hela dagen, från på morgonen till halv tio på kvällen, och det var full fart hela tiden. Seminarie, plugg, möte och en resa till ett industriområde i Upplands väsby för att hämta upp ett paket. Hade iaf tur på morgonen, om jag åkt 10 minuter senare hade jag med största sannolikhet blivit fast i tunnelbanekaoset. Ibland är det bra att ha för vana att vara ute i god tid. På tunnelbanan hem på kvällen höll jag på att somna och hade stora planer på att lägga mig direkt när jag kom hem. Tyvärr förstörde Björn Ferry de planerna. Och när jag väl la mig för att sova var jag så stressad över de faktum att jag visste att jag verkligen behövde sova att jag inte fick ro i kroppen. och under natten drömde jag bara massa drömmar om att jag var tvungen att vakna.

Nu ska jag försöka hitta lite koncentration och fortsätta med min hemtenta. Måste hålla ut tills imorgon kväll, då är förhoppningsvis helvetet över...

En helt vanlig dag?

Borde snart lägga mig och sova, göra slut på denna dagen. Speciellt behöver jag sömn om jag ska orka vara på universitetet klockan 9 imorgon för att lyssna på Carin Jämtin (S) som ska prata kunskapshuvudstaden Stockholm.

Imponerade lite på mig själv imorse när lyckades gå upp första gången klockan ringde efter bara 7 timmars sömn, utan att jag egentligen behövde det. Åkte till universitetet för att skriva på hemtenta. När jag väl var där passade jag på att hjälpa SSK att dela ut flygblad med reklam för Jämtin imorgon. Efter lunch åkte jag hem men lyckades inte riktigt fokusera så det blev inte något effektivt pluggande. Läste i böckerna men det gick liksom inte in. Och då går det inte att skriva hemtenta, jag låser mig. Kollade lite på Förkväll, kul att Gynning är tillbaka. Hon gör programmet! Lagade lasange till middag och tog ett nytt tag med böckerna. Hade halvt glömt bort Kallas lopp i OS men hade flytet att sättet på TVn precis när hon kom in på upploppet. Jag fick se mållinjen och slapp nervositeten under loppet. Med en blandning av glädje över OS-guld för Sverige och frustration över att fortfarande inte riktigt kommit på hur jag ska använda metagovernance för att förklara misslyckande under COP15 gick jag ner till gymmet och körde ett styrkepass. Behövde få ut lite känslor ur kroppen.
När jag gick hem de 100 meterna från gymmet fick jag en surrealistisk känsla i kroppen. Plötsligt förs jag inte fastän jag bara hade en tröja på mig, jag såg frosten som gjorde träden vita och dimman som skymde toppen av tornet. I min ipod spelades 30 seconds to mars "king and queens" (30 Seconds to Mars – Kings and Queens), en låt som även i vanliga fall ger mig gåshud. Allt detta tillsammans fick mig att känna mig väldigt liten.

Nämnde jag att det också är min födelsedag? Det där med firande är överskattat. Alla borde prova att fira sin födelsedagskväll på gymmet, det är f*n status. (men jag unnade mig faktiskt en apelsin när jag kom hem!)




PS. En tanke om Melodifestivalen. Hittills bara killar till final. Jämställdhet någon?

Gonatt...

Kan börja med att varna känsliga människor, följande inlägg är något deppigt och en aning bittert...

Sitter och väntar på att hemtentan ska läggas upp på nätet klockan 15 så att jag kan börja ta tag i den. Har bunkrat upp med mat och annat så att jag inte behöver gå ut den närmaste tiden, inte träffa en människa. Jag ska gå in i min egen bubbla. Och det är lika bra, just nu vill jag inte träffa en någon. Alla hjärtans dag på söndag. Seriöst, det får mig att må illa. Samma sak som farsdag, kommersiellt skit! Om man nu är lycklig nog att ha någon att älska borde man ta tillvara det varje dag. Nu finns de dagarna bara som en påminnelse för alla som är ensamma om att de är just ensamma och sitter där ensam. Egentligen samma sak med julafton också, det är dagar när ensamheten blir så jävla tydlig. Till vilken poäng? Allt i livet blir på något sätt mindre värt när man inte har någon att dela det med. Vad spelar min framgång för roll när det bara är jag själv som gläds åt den? Folk får göra vad de vill men jag gillar inte att bli påmind om hur perfekt allt ska vara överallt. Jag tänker sitta i min ensamhet och bara bitter, för vem bryr sig egentligen?

Och måndag tänker jag inte ens nämna....

Som pricken över i:t så börjar OS i Vancouver (av alla ställen i världen) idag. Den staden får mig att tänka på den jag inte vill tänka på. Ungefär det sista jag behöver...

Avslutar med en låt: Linkin Park – Valentine's Day

Förberedelser...

Njuter av 25 timmars frihet innan hemtentan börjar imorgon klockan 15.00 och pågår en veckan. Ska inte öppna en bok innan dess, känns inte lönt att läsa när jag inte vet vad frågorna handlar om. Dessutom är jag förtjänt av lite vila efter 3 seminarier på 4 dagar med skriftligt PM till varje gång. Har precis varit och storhandlat och ikväll ska jag tvätta så att jag inte behöver tänka på det den kommande veckan. Det kändes som att mina armar skulle gå av när jag bar hem all maten. Nu ska jag fixa en sen lunch och sen ska jag vila en stund. Finns det något bättre än att kunna lägga sig en stund på eftermiddagen? Dessutom kom jag i säng alldeles försent igår och när jag väl låg där kunde jag inte sova. Men får skylla mig själv, det är ingen bra idé att zappa igenom TV precis när man tänkt släcka lampan, risken finns ju att man råkar hitta ett bra program som man inte visste gick och dessutom ett av de bästa avsnitten. Kan vara det som hände mig igår...

Effektivitet...

Det är alltid lika fascinerande hur mycket andra saker jag får gjort när jag egentligen borde plugga. Igår t ex städade jag. Jag t.o.m. våttorkade golvet, det är verkligen inget som jag gör varje gång jag städar. Men så kunde jag skjuta upp pluggandet en stund. Vem vet, med hemtenta nästa vecka kanske jag kan komma igång och fixa mitt CV så att jag kan börja söka praktikplats till nästa höst, börjar bli hög tid för det. Tror att jag är lite bortskämd med hur lätt det gick förra gången, när jag hamnade på Bryssel på ett bananskal.

En annan sak som jag har funderat på, varför håller de alltid på att snöröja utanför mitt fönster fyra på morgonen? De verkligen skrapar ner i marken så att jag fyra våningar upp inte kan låta bli att vakna. Jag har hört att andra också har samma problem. Och alla säger ungefär samma tid. Har snöröjarna i Stockholm gått ihop för att väcka hela stan? När jag ändå är inne på störande ljud så har jag märkt att min granne alltid duschar vid halv tolv tiden på kvällen, ungefär samtidigt som jag brukar lägga mig. Inte så att det låter högt men av någon anledning har jag börjat störa mig på det. Jag är känslig, jag vet, men jag vill ha det tyst när jag ska sova. Kanske I-landsproblem?

Nu ska jag faktiskt försöka ta tag i mig själv och skriva lite på mitt PM om hur kollektivt handlande kan hjälpa till att bidra till institutionell utveckling så att jag har tid att gå på SSK-möte ikväll.

Fokusera?

Har varit lite seg idag efter gårdagens fest. Jag har åtminstone skrivit uppgiften som ska lämnas in imorgon. Känner mig lite smått stressad över hur mycket plugg som väntar de kommande två veckorna. Jag kommer behöva fokusera, något som jag är väldigt dålig på för tillfället. Kan liksom inte få någon ro till det i kroppen, speciellt inte när jag är själv. Vill bara hitta någon form av harmoni, mening med det jag sysslar med.

Pratade med mamma i telefon ikväll. Innan har jag känt mig sugen på att åka ner till Malmö i slutet av månaden men det försvann snabbt. Jag blir bara så trött på att hon pratar om sina grejer hela tiden men uppenbarligen inte lyssnar på vad jag har och säga. Hade det inte varit för att jag har jobbet i Malmö som jag älskar kan jag knappt se nån anledning att åka ner dit.

Funderar på om jag ska se reprisen av Mellon klockan 22. Har faktiskt inte hört en enda av låtarna än...

Lördag...

Försöker hitta lite energi för att få nåt vettigt gjort idag. Närmaste ska jag åka in till systemet och handla lite för kvällens fest hos Frida. Efter det borde jag verkligen plugga, har varit alldeles för dåligt med det den senaste veckan och imorgon räknar jag med att det finns en risk att jag kommer vara lite små seg. Tre seminarier nästa vecka måste börja förberedas. Men jag har alltid klarat mig hittills så varför skulle jag inte göra det denna gången?

Mitt problem är att det finns så mycket roligare saker att göra än att plugga. På föreläsningen är det mer roande att titta på min tatuering, jag försvinner liksom bort i tankarna. I torsdags var jag ute med några kompisar på kvällen och igår var jag hemma hos Anna och hennes kille för att kolla in deras nya lägenhet. Men vaddå? Jag lever bara en gång, då gäller det att försöka ha kul undertiden.

Sen börjar ju Mellon ikväll. Ska erkänna att jag inte har mycket koll på den i år och jag känner mig inte speciellt engagerad. Får försöka ändra på det tills den 12 mars när jag ska på genrepet i Globen för Mellon är ju roligast när man nördar ner sig i den. Kanske ska jag göra en "Best-of-Mellon" spellista på Spotify?

It`s for life...

Tatuerat mig idag. Körsbärsblommor och citatet "The heart the hurts, is a heart that beats". Citatet är för att påminna mig om vad jag varit med om i livet och att det har gjort mig till den jag är idag. Blommorna står för att leva i nuet och det vackra i livet, något som också är viktigt att komma ihåg. Det känns lite konstigt att tatueringen finns på min underarm för alltid nu. Men jag är verkligen nöjd!




Nu tittar jag lite på LA Ink!

Flyktingpolitk...

Hemma efter en mycket givande kväll (som vanligt) med SSK. Ikväll hade vi seminarie om framtidens röd-gröna flyktingpolitik med Evin Cetin (S) och Maria Ferm (språkrör för Grön Ungdom). Ett känsligt ämne men väldigt viktigt att diskutera. De demokratiska partierna måste ta makten i frågan och skapa en positiv diskurs i frågan. Jag tror att det är ett av de effektivaste sättet att tränga bort främlingsfientliga partier som Sverigedemokraterna. Efteråt hade vi eftersnack på vårt sunkhak. Mycket trevligt!

Nu ska jag sova så att jag är utvilad imorgon, då är det tatueringsdag. Äntligen! Jag känner en positiv nervositet, såndär som jag kände dagen före julafton och födelsedagen när jag var liten (på den tiden då jag fortfarande gillade dessa dagar). Har laddat upp med mycket Miami- och LA Ink tittande de senaste dagarna. Där hade det inte varit fel att tatuera sig.

Hjälte...

Jag är en hjälte! Idag har jag betalt min allra första TV-avgift...

Sömnproblem...

Jag kan inte sova. Har legat och vridit mig i en timme nu utan att få någon ro i kroppen. De mörka tankarna kommer krypande och med dem så kommer ångesten också. Jag hatar det! Jag söker mig mot ytan men gång på gång dras jag ner i djupet igen. Mitt liv är kaos, jag ifrågasätter min existens. Jag vill hitta rätt igen, jag vet bara inte hur. Försöker att hitta saker att fokusera på.

Ute snöar det igen. De sa på TV att januari 2010 är den första januari sedan 1829 som temperaturen inte varit över nollan en enda gång i Stockholm. Sverige fryser. Värmen känns otroligt långt borta. Finns det en vår i slutet av tunneln?